Bland det som är förbjudet inom islam är det som kallas överdrift, ghulu, det vill säga att gå över rätta gränser. Denna överdrift uppstår alltid i religiösa frågor. Därför har Koranen varnat de kristna för överdrift, och sagt: ”Begå inte överdrifter i er religion” (5:77). Den säger inte: Begå inte överdrifter i er otro.
Bland mina landsmän fanns en person vid namn Qamaruddin. Han var en mycket uppriktig man. Han var extremt regelbunden i bön och fasta. Ändå hände det ofta att han hade svårt att nå moskén i tid för fredagsbönen. Anledningen var hans extremistiska förståelse av rituell tvagning. På fredagar, när han började tvätta sig, tvivlade han upprepade gånger på att hans bad var ofullständigt. Han kände att vatten inte hade nått någon del av hans hår, eller att någon del av hans kropp hade lämnats otvättad. Som ett resultat fortsatte han att tvätta sig i timmar i badrummet. Ibland blev denna process så långvarig och plågsam att, tillsammans med badvattnet, tårar också flödade från hans ögon.
Detta var en onödig form av tvivel. Enligt shariaIslamisk lagstiftning baserad på Koranen och Sunnah. är detta överdrift, inte islamisk försiktighet. Detta överdrifts-onda uppstår alltid under påverkan av religiös iver, men i sitt resultat förvandlas det till motsatsen av religion. I sin ursprungliga avsikt verkar det oskyldigt, men när det omsätts i praktiken blir det icke-oskyldigt.
Gudsdyrkan är bland islams skyldigheter. Men om en dyrkare utför gryningsbönen med tvagning från solnedgången, eller åtar sig att slutföra hela Koranen varje natt, förvandlas sådana handlingar till överdrift i dyrkan.
Inom islam uppskattas en känsla av heder. Men om en persons känsla av heder växer till den grad att han känner sig kränkt även när han erkänner sanningen emot sig själv, då faller sådan heder in under kategorin överdrift. Islam lär respekt för kunskapens folk. Men om respekt för kunskapens folk tolkas som att de inte får kritiseras, blir även detta överdrift. Verkligheten är att religiös iver i sig själv inte gör en handling religiös. Det är också nödvändigt att handlingen överensstämmer med Guds befallning och Sändebudets förebild.
