En hadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. berättar: ”Islams profet förbjöd att ägna sig åt ghalutat” (Musnad Ahmad, Hadith nr 23687). Ghalutat syftar på hypotetiska eller spekulativa frågor som formuleras utan någon faktisk händelse. I en annan hadith sade profeten e: ”Gud ogillar tre saker hos er: tomt prat (qil wa qal), att slösa bort förmögenhet och att ställa för många frågor” (Sahih al-Bukhari, Hadith nr 1477).

Denna lära är full av visdom. Om denna inställning inte bevaras bland människor kommer de att förvandla allt till ett ämne för debatt och mäta allt med torrt rationalistiskt tänkande. Resultatet blir att religionens sanna anda går förlorad, och inget återstår utom verbala argument om meningslösa frågor. Guds enkla religion blir, efter mänskliga tillägg, ett svårt och komplicerat system. Religionens sanna anda ligger i ett meningsfullt liv, inte i ändlösa debatter.

Betrakta ett exempel. En gång frågade någon en man: ”Är du muslim?” Han svarade: ”Jag är troende, om Gud vill.” Det fanns inget att debattera i detta uttalande. Men senare gjorde muslimska jurister (fuqaha) det onödigtvis till ett diskussionsämne. En debatt började om huruvida ett sådant svar var tillåtet eller inte. En grupp sa att det var tillåtet, eftersom att vara troende i slutändan beror på Guds vilja. En annan grupp sa att det inte var tillåtet, eftersom det antyder tvivel på sin tro.

Anhängare av den shafi’itiska skolan inom fiqhislamisk rättsvetenskap. ansåg att det var tillåtet att säga ”Jag är troende, om Gud vill”. Däremot ansåg anhängare av den hanafitiska skolan inom fiqh att det var otillåtet. När denna debatt intensifierades uppstod ytterligare en fråga: skulle äktenskap mellan sådana personer vara giltigt eller inte? En grupp ansåg att en hanafitisk kvinnas äktenskap med en shafi’itisk man inte skulle vara giltigt eftersom han ansågs tvivla på sin tro. Andra utfärdade ett avgörande – genom analogi med en skyddad icke-muslimsk kvinna – att äktenskapet skulle vara giltigt (Irshad al-Naqqad av al-San‘ani, s. 21).

Härav kan man se att när människor väl hamnar i onödiga debatter, förloras den raka vägen lätt.