Vad är religiös extremism? Religiös extremism är faktiskt ett tecken på förfall. När ett samhälle går in i ett senare stadium av degeneration, börjar denna tendens, känd som religiös extremism, att uppstå bland dem. Förfall fungerar enligt en naturlag, och inget samhälle är undantaget från denna process.
I vår tid genomgår det muslimska samhället en period av förfall, och, liksom andra tecken på förfall, har religiös extremism uppstått bland dem. Termen som används i Koranen och HadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. för religiös extremism är ghulu. När förfall inträder bland senare generationer i ett samhälle, träder en naturlag i kraft: religionens anda bleknar bort från dess medlemmar, och endast dess yttre form återstår. Religiös extremism är i själva verket ett annat namn för en religion som reducerats till enbart form.
När ett samhälle går in i en period av förfall, förvandlas religionen ofta till vad som kan kallas en formbaserad religion – det vill säga, en religion som främst handlar om yttre former snarare än inre anda. Som ett resultat börjar yttre framträdanden behandlas som viktiga i varje religiös fråga. Vid en sådan tidpunkt ges all vikt åt korrekt uttal av Koranens ord, medan reflektion över deras mening försummas. I frågor om tillbedjan ses utförandet av ritualer som allt istället för inre ödmjukhet och vördnad inför Gud. I frågor om religiösa befallningar fokuseras hela diskussionen på deras tekniska aspekter. Betydelsen av islamiskt liv reduceras till att anta en extern identitet. 'Islamisk uppsökande verksamhet' omtolkas som en kamp för att demontera och erövra politisk makt. Betydelsen av islamiskt styre kommer att förstås som att med våld påtvinga människor juridiska straff. Betydelsen av islamiskt intresse kommer att förstås som att förklara alla nationer som fiender till islam och att väcka hat och våld mot dem, och så vidare.
När ett samhälle går in i en period av förfall, är dess tillstånd som att falla från en hög palm och fastna på en dadelpalm nedanför. Vid en sådan tidpunkt blir samhället som vilken vanlig nation som helst, främst inriktad på materiella frågor. På grund av sina historiska traditioner kan det dock inte helt bryta sig loss från sin religion. Religionen blir för det en fråga om nedärvd tradition. Den blir dess nationella identitet. Religionens historia blir en källa till stolthet för den. Dess institutioner och aktiviteter – alla – etableras i religionens namn. Religionen förblir inte längre enbart religion; istället blir den den enda symbolen för samhällets världsliga status.
När ett samhälle når detta stadium, börjar ett fenomen känt som religiös extremism att sprida sig inom det. Vid en sådan tidpunkt uppträder denna extremism inte i religionens anda utan i dess yttre former. Religionen kommer då att uttryckas främst i frågor relaterade till världsliga eller materiella bekymmer.
Frågan vi måste ställa är: hur kan reform ske? I ett samhälle i förfall måste reformen börja med individer, inte med kollektiv handling. Om en kollektiv institution, en regering eller en organisation etableras i ett sådant samhälle, kommer varje sådant försök i slutändan att misslyckas. Detta beror på att medlemmarna i varje kollektiv institution som bildas i ett samhälle i förfall själva kommer att vara i förfall. Av denna anledning, även om en sådan kollektiv institution kan se ut som en genuin institution på grund av sina byggnader och yttre sken, kommer den i verkligheten inte att vara något mer än en praktfull kyrkogård – inget mer än så.
