Grundläggande principer för islam
Om vi ska sätta "fundamentalism" i rätt perspektiv, bör vi vara tydliga med vad som faktiskt utgör islams grundläggande principer. Det finns en hadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. som ger oss tydlig vägledning i detta ämne. Profeten observerade att islam är grundat på fem pelare: Att vittna om att det inte finns någon gud utom den ende Guden och att Muhammed är Guds Sändebud; det regelbundna utförandet av böner (salat); allmosor (zakatDen obligatoriska allmosan till behövande.); att utföra en pilgrimsfärd till Kabaislams heligaste plats, belägen i mitten av den stora moskén Masjid al-Haram i Mekka, Saudiarabien, Guds hus i Mecka (hajjVallfärden till Mecka.); och att fasta under månaden RamadanDen nionde månaden i den islamiska kalendern, fastemånaden. (sawm).
Dessa är alltså islams grundläggande principer, eller pelare. Resten av lärorna faller under kategorin detaljerade förklaringar och utarbetanden av de fem grundläggande principerna. Att anse något annat budskap utöver dessa som en del av islams grundläggande lärosatser är missriktat och oacceptabelt.
Vid ytterligare undersökning finner vi att dessa fem grundläggande läror har en ande såväl som en form och, vad som är av verklig betydelse är att islams sanna väsen inte ligger i dess yttre former utan i dess inre ande. Det är därför våra handlingar, enligt en hadith, måste bedömas enbart utifrån våra avsikter. (Sahih al-Bukhari, Hadith nr 1)
Låt oss ta den första av ovanstående principer, som är trosbekännelsen (kalima). Den form den tar är uttalandet av vissa ord, som uttrycker ens tro. Men detta verbala uttryck är inte i sig tillräckligt. Det är väsentligt att den berörda personen samtidigt är genomsyrad av den faktiska andan i de ord han uttalar. Som vi finner i Koranen: "Öknens araber förklarar: 'Vi tror,' 'Ni gör det inte.' Säg snarare: 'Vi bekänner islam, för tron har ännu inte funnit sin väg in i era hjärtan'" (49:4). Detta visar att för Gud är den verkliga tron (iman) den som når in i hjärtats djupaste vrår; som väcker mänskligt medvetande på ett sådant sätt att det leder individen till insikten om Gud. Det vill säga att begreppet form här är relativt, medan begreppet ande är det som verkligen betyder något.
Även när det gäller bönen (salat) vet vi att bönen har en fast form och ska utföras vid bestämda tider. Men även här är det inte efterlevnaden av formen i bönens upprepning, eller de intagna ställningarna, utan den ande som genomsyrar utförandet av dessa riter, som är av överordnad betydelse. Det är därför Koranen säger: "Sannerligen är de framgångsrika de troende som är ödmjuka i sina böner" (23:3). Det är därför väsentligt att bönens ritual genomsyras av den rätta andan.
Islams tredje pelare, allmosor (zakat), det vill säga betalning av ett fast belopp från ens inkomster till andra som är i större behov, är återigen till synes en ren formalitet, men enligt Koranen är zakats inre ande gudsfruktan. Koranen beskriver de troende som "de som ger sin välgörenhet med hjärtan fulla av fruktan..." (23:60)
Som vi vet är pilgrimsfärden till Mecka (hajj), islams fjärde pelare, organiserad enligt särskilda riktlinjer, i enlighet med hajjs riter och ritualer. Men de troende görs ständigt medvetna om att det inte bara är den blotta närvaron i Mecka och det fysiska utförandet av riterna som verkligen betyder något, utan det försiktiga uppförandet som åtföljer varje handling, det återhållsamma och disciplinerade beteendet som avslöjar pilgrimernas allvarliga avsikter att leva ett rättfärdigt liv då och under resten av året. Återigen är det sakens anda som räknas.
Islams femte pelare, fastan (sawm) under hela månaden Ramadan, handlar inte bara om att avstå från mat och dryck under varje dag från soluppgång till solnedgång, utan om den hängivenhet och tacksamhet till Gud som självförnekelsen lär ut (2:183). Således är fastans väsen att frambringa fromhetens anda. Enligt hadith är en fasta utan denna anda endast en upplevelse av hunger och törst. Som sådan är det inte en sann fasta i religiös mening (Mishkat al-Masabih).
Att dessa är islams fem grundläggande principer har gjorts mycket tydligt av Profeten själv. Dessutom är det önskvärda vid iakttagandet av alla dessa fem pelare den inre andan och inte den yttre formen. Om nu vissa människor tar på sig att återuppliva dessa fem grundläggande principer av islam, kommer deras strävanden att begränsas till en helt fredlig sfär av aktivitet. De skulle aldrig nå den punkt där de tar till våld och aggression. Den inre andan som är avsedd att genomsyra alla handlingar som härrör från iakttagandet av dessa principer kan endast inpräntas genom råd, vägledning och välmotiverade argument. Det finns inget annat gångbart sätt att uppnå detta mål än genom fredliga strävanden.
