Koranen avslöjar hemligheten bakom ett framgångsrikt liv. Och hemligheten är: var till nytta för andra. I denna värld vinner bara de människor eller folk som visar sig vara till nytta för andra deras respekt. Världen förkastar dem som inte är till nytta för andra.
Denna livsprincip omnämns i följande koranvers (13:17):
Han sänder ned vatten från himlen så att flodbäddar fylls till bräddarna, var och en efter sitt mått. Floden för med sig svällande skum, likt det som stiger upp ur smält malm, av vilken människan gör prydnader och redskap. Så framställer Gud sanning och lögn. Skummet kastas bort, men det som är till nytta för människan blir kvar. Så talar Gud i liknelser.
Med hjälp av en jämförelse uttrycker den här versen en viktig livsprincip. Vid en översvämning, eller när något utsätts för intensiv hetta, blir det användbara kvar medan det oönskade skiljs ut.
Detsamma gäller människor. Individer och grupper vinner en respekterad ställning om de visar sig vara till nytta. De som däremot förlorar sin nytta slängs på historiens skräphög, och världen går vidare.
Hela mänsklighetens historia ger stöd åt detta koranord. Kring mitten av 1900-talet tvingades till exempel olika europeiska kolonialmakter att avstå från sin kontroll över större delen av Asien och Afrika. Men när de forna europeiska kolonierna i Asien och Afrika hade vunnit politisk frihet upptäckte de att de inte hade någon som kunde bemanna deras utbildningsinstitutioner. Många av dessa länder bjöd därför in ”experter” från just de europeiska länder som tidigare hade koloniserat dem. I vissa fall gick det så långt att politiskt oberoende snart förvandlades till teknisk träldom! I dag kontrollerar västländerna dessa stater genom att kontrollera deras ekonomier och genom sin dominans inom vetenskapen, på precis samma sätt som de en gång kontrollerade dem politiskt.
Liksom muslimerna är också de kristna en minoritet i Indien. De skulle kunna ha samma klagomål mot majoritetsbefolkningen som muslimerna ständigt för fram. Ändå möter de kristna inte samma problem i Indien som muslimerna.
Varför?
Kristendomen är en missionerande religion. Den bedriver missionsarbete på ett mycket organiserat sätt. Många kristna anser att frälsning bara är möjlig genom kristendomen, inte genom någon annan religion. De anser det också vara mycket viktigt att bevara sin särskilda identitet. Indiska kristnas trosfränder från västländerna, de västerländska kolonialmakterna, invaderade och erövrade Indien och utsög landet i århundraden. En kristen kolonialmakt ställde sig på de människors sida som ville dela Indien. Centrum för de indiska kristnas religiösa lojalitet ligger utanför Indien. De kristna anklagas ibland av vissa för att vara imperialistmakternas agenter.
Ändå är de kristnas intressen fullt tillvaratagna i Indien. Det beror på att de som gemenskap är till nytta för andra. De är givare, inte bara tagare.
De kristna är bara några miljoner i Indien, omkring 2 procent av landets befolkning. Landets muslimska befolkning är mycket större. Ändå är det en enorm skillnad mellan de båda gemenskaperna. I det här landet har de kristna grundat sjukhus, skolor och sociala centra i stor skala. En betydande andel av tjänstemännen och de anställda i statens tjänst har studerat i kristna skolor. Kristna sjukhus anses höra till de bästa i landet. Det finns tusentals sociala centra som drivs av kristna över hela Indien och som hjälper sjuka och behövande. Och så vidare.
Muslimerna i det här landet är däremot en gemenskap som bara kan protestera och ställa krav. De har knappt några utbildningsinstitutioner, sjukhus eller sociala centra, och i alla händelser långtifrån tillräckligt för att tillgodose ens sina egna behov, för att inte tala om andras.
Denna situation strider helt mot naturens lag. I ett sådant läge är den partiskhet eller diskriminering som muslimerna klagar över i själva verket i överensstämmelse med gudomliga lagar och inte, som de hävdar, en följd av diskriminering från upplevda förtryckare.
Gud har skapat denna värld. I denna värld sker det Gud vill. Gud har skapat vatten för att släcka törst. Han har skapat bensin så att människor kan använda den som bränsle till fordon. Din framgång ligger därför i att använda Guds gåvor på rätt sätt, till exempel genom att använda vatten för att släcka törsten och bensin till din bil. Men om du beter dig tvärtom och försöker släcka törsten genom att dricka bensin eller köra bilen på vatten, är du förstås dömd att misslyckas!
Gud har skapat denna värld som en värld av konkurrens. Här har alla valfrihet. Alla försöker ta sig framåt genom hårt arbete och skicklighet. Denna konkurrensprincip har Gud själv fastställt. Man kan helt enkelt inte förstöra den. Du har därför bara ett val: att på konkurrensens område bevisa din förmåga och vinna din plats. Om du vill att världen ska sluta fungera på grundval av konkurrens och i stället börja fungera på grundval av att du ställer krav på andra, lever du i en drömvärld, eftersom det aldrig kan ske. Om du vill leva ditt liv genom att bara protestera och demonstrera mot andra och kräva saker åt dig själv, måste du skapa en annan värld åt dig, skild från Guds värld, för det kan helt enkelt inte ske i denna värld.
Gud har gjort denna värld till en prövoplats. Här har alla handlingsfrihet. Det är därför världen kännetecknas av ständig konkurrens mellan individer och grupper. Denna konkurrensmiljö kan aldrig ta slut. Det finns två sätt att tänka och reagera i detta avseende. Det ena är att låta sig överväldigas av de förhållanden man möter. Det andra är att höja sig över dem. Eftersom denna värld aldrig kan vara fri från ogynnsamma förhållanden tänker människor som överväldigas av de obehagliga förhållanden de möter alltid i termer av klagomål. De har en klagomålsmentalitet. Deras tänkande är reaktivt, eftersom de alltid reagerar, negativt, på ogynnsamma förhållanden. I stället för att arbeta positivt för att hjälpa sig själva och sina grupper ägnar de sig åt fullständigt meningslösa agitationer och demonstrationer mot andra människor och grupper och inbillar sig dåraktigt att de därmed utför ett stort arbete.
I motsats till detta inser människor som höjer sig över de förhållanden de ställs inför och använder sitt förstånd snart att de ogynnsamma förhållanden och faktorer som de ibland möter i själva verket är i överensstämmelse med naturens lag och inte följden av andra människors förtryck eller diskriminering. Denna insikt gör dem realistiska. De godtar verkligheten sådan den är och gör sedan realistiska planer för sina liv. I stället för att gorma och skrika mot andra försöker de nå framgång genom hårt arbete.
Indiens muslimer har vant sig vid att tänka i termer av ”diskriminering”. Därför har de utvecklat en ytterst trång och innesluten gettomentalitet. Men om de i stället börjar tänka realistiskt kommer de att uppleva en djup känsla av frihet. De kommer att inse att de inte längre vill skylla på andra för sina bekymmer. Medan alla vägar i det första fallet förefaller vara blockerade, kommer de i det senare fallet att se vida vyer öppna sig runt omkring dem.
Ta till exempel urdu. Muslimerna klagar över att urdu diskrimineras i Indien. Men om man studerar saken på djupet inser man att urdus problem i själva verket beror på språkets egna begränsningar och inte på att det diskrimineras. Med andra ord är det ett internt och inte ett externt problem. Det verkliga problemet är att urdu har misslyckats med att göra sig betydelsefullt i den samtida världen. Därför anser även urdus mest passionerade förespråkare det nödvändigt att skicka sina egna barn till skolor med engelska som undervisningsspråk!
Före 1959 fästes knappt någon vikt vid ryska i Amerika. Men när Ryssland det året sände upp en raket i rymden som färdades med en hastighet av 7 000 engelska mil i timmen och nådde månen på drygt 30 timmar, fick ryskan plötsligt stor betydelse i intellektuella kretsar i västvärlden. Raketen visade att Ryssland hade gått om Amerika inom rymdtekniken. Den fick amerikanska experter att inse att deras kunskap om rymdteknik var ofullständig tills de hade läst all tillgänglig litteratur i ämnet på ryska. Det ledde till en genomgripande attitydförändring gentemot ryska språket i Amerika. Amerika började ordna fram ryska vetenskapliga tidskrifter och översätta dem till engelska. Alla viktiga vetenskapliga avhandlingar på ryska översattes till engelska.
Den plötsliga betydelse som ryskan fick i Amerika var inte resultatet av att någon grupp anordnade demonstrationer eller ställde krav. Den berodde i stället på att språket kunde visa att det var användbart och därför förtjänade sådan uppmärksamhet.
Detsamma gäller japanska i dag. Fram till mitten av 1900-talet brydde sig inte många i västvärlden om att lära sig japanska. Men i dag översätts vetenskapliga avhandlingar skrivna i Japan snabbt till västerländska språk och åtnjuter stor respekt och popularitet i västländerna. Det beror på Japans häpnadsväckande framsteg inom elektroniken. Västerländska forskare inser att deras förståelse av elektronik förblir långtifrån fullständig om de inte kan läsa den senaste forskningen på området i Japan. Det är en anledning till att det i dag finns så många forskare i japanska språket i väst. Genom att visa sin betydelse och användbarhet har japanskan vunnit en mycket respekterad ställning i väst som den inte hade förut.
Det verkliga problemet med urdu är att urdulitteraturen till stor del består av bara två genrer: den ena är poesi och den andra religiösa predikningar, skrivna i en moraliserande ton. I dagens vetenskapliga tidsålder har dessa två genrer förlorat sin betydelse. Det finns nu inget forskningsområde där böcker av hög kvalitet skrivs på urdu, böcker som folk anser att de inte kan få en fullständig och riktig förståelse av sitt intresseämne utan att läsa. Inom vilken disciplin det än gäller, filosofi, historia, sociologi, teknik eller vad det nu må vara, finns det inga böcker på urdu som det är omöjligt att bortse från om man vill få en sådan förståelse. I ett klimat av så total intellektuell fattigdom kan urdus egna ”arvtagare” inte ge det tillräcklig betydelse, för att inte tala om andra. Att förvänta sig att andra ska tillskriva det betydelse är därför bara önsketänkande.
Enligt den tidigare citerade koranversen (13:17) är nyckeln till ett framgångsrikt liv i denna värld att vara till nytta för andra. Här får givaren. Här kommer framgång genom att man visar sig kapabel, inte genom att ställa krav, protestera och skapa stora uppståndelser. Denna princip, enligt vilken världen fungerar, har utformats av Gud, världens Skapare. De som vägrar godta denna av Gud fastställda princip, på vilken Hans värld vilar, kan skapa sig en inbillad värld om de vill. De bör dock komma ihåg att framgång i denna värld bara kan vinnas genom att man rättar sig efter Guds vilja, inte genom att följa sin egen.
