DET MINDRE ONDA
En vis person kan skilja mellan det mindre onda och det större onda, och är villig att uthärda det mindre onda så att han kan räddas från ett större ont.
Det finns ett talesätt från den andre muslimske kalifen, Umar Farooq: 'Intelligens är inte den som skiljer mellan gott och ont, utan intelligens är den som känner till det mindre av två onda' (Al-‘Iqd al-Farid, Vol. 2, s. 109 -10). Från detta talesätt lär man sig att om en person besitter teoretisk kunskap om saker som är goda och saker som är dåliga eller onda, kan han vara en lärd, men han kan inte sägas vara en vis person. För att vara en vis person måste man besitta en ytterligare egenskap, och det är kunskapen om vilket av två onda som är ett mindre ont och mindre destruktivt.
För att förstå denna fråga, överväg en hypotetisk situation. Antag att en grupp människor ropar stötande slagord utanför ditt hus. I det här fallet är ett ont deras slagord. Ett annat möjligt ont är att om du försöker stoppa dem eller gå in i en diskussion med dem, kan de bli mer aggressiva och till och med ta till våld och orsaka förlust av liv och egendom. En vis person är nu den som, med ett lugnt sinne, förstår vilket av dessa två onda som är det större och vilket som är det mindre. Efter detta går han med på att tolerera det mindre onda för att slippa möta det större onda.
I sina angelägenheter känner vanliga människor bara till två saker – det goda och det onda. Men den vise personen är den som även kan skilja mellan de två typerna av ondska, och sedan går med på att tolerera det mindre onda så att han kan räddas från ett större ont.
