RESULTATORIENTERAT AGERANDE
Ens handlingar måste alltid vara resultatorienterade. När en viss åtgärd förväntas ge ett önskat resultat, bör den eftersträvas. Annars bör man avstå från att vidta en sådan åtgärd.
Profeten Mose utsåg sin bror Aron att ansvara för Israels barn och begav sig till berget Sinai under några dagar. Det hände att Israels barn därefter började dyrka en guldkalv. Aron försökte stoppa dem, men då han såg deras envishet, förhöll han sig senare tyst. När Mose återvände förstörde han guldkalven, kastade bort den och straffade de skyldiga.
Här är det intressant att fundera över varför det fanns denna skillnad i agerande mellan Mose och Aron. Vad var anledningen till att Aron i praktiken tolererade en fråga om vad som var öppen shirk (association av något med Gud), medan Mose agerade mycket annorlunda genom att förstöra den?
Anledningen är att Aron insåg att om han hade vidtagit praktiska åtgärder, skulle en grupp stödja honom och den andra gruppen skulle stanna kvar med kalvdyrkarna i form av en avgud. På så sätt skulle samhället, som delades upp i två grupper, falla offer för inbördes konflikt. Men denna farhåga fanns inte i fallet med de åtgärder Mose vidtog. Mose intog en dominerande ställning i samhället. På grund av detta var det möjligt att genomdriva det beslut han önskade i samhället.
Från denna händelse kan man lära sig att handlingar alltid måste vara resultatorienterade. Om ett önskat resultat uppnås genom att vidta en viss åtgärd, bör man göra det. Men om det finns en farhåga att situationen förvärras och en ytterligare ondska uppstår genom att ta ett visst steg, bör man avstå från att vidta en sådan åtgärd.
