VIKTIGHETEN AV
ATT FÖRSTÅ SAMMANHANGET

Ett skifte i sammanhanget ändrar hela innebörden av en fråga. För att förstå en fråga korrekt är det nödvändigt att ha en ordentlig förståelse för dess sammanhang.

För att förstå en fråga korrekt är det nödvändigt att ha en ordentlig förståelse för dess sammanhang. Vikten av sammanhang är sådan att om sammanhanget ändras kan hela innebörden av en fråga också ändras. För att förstå denna fråga, överväg följande exempel. I en kommentar till min bok Tazkeer ul-Quran skrev en viss person om mig: ‘Bortsett från frågan om meningsskiljaktigheter med Maulana Wahiduddins ideologi, vilken grad av defaitism och feghet en framtida historiker kommer att tillskriva Maulana’s syn att endast om Indiens muslimer lever som problemfria människor [utan rättigheter] kommer de att uppnå fred i landet, annars inte, det vet bara han.’ (Ulema-e Deoband ki Tafsiri Khidmat, s. 49).

I denna kritiska anmärkning citerar författaren ingenting från mina skrifter. Istället har han skrivit några ord på egen hand och de har förklarats vara min synpunkt. Denna metod är helt ointellectual och icke-akademisk. I ovanstående passage är det som påstås vara min synpunkt inte alls min synpunkt. Min poäng är att i detta land är muslimernas position som dayees, de som kommunicerar Guds budskap till andra, medan icke-muslimernas position är som madu, till vilka budskapet ska kommuniceras. Med andra ord är relationen mellan muslimer och andra inte en relation mellan samhälleliga rivaler, snarare är det en relation mellan dem som inbjuder människor till Gud (dayee) och de människor som ska inbjudas till Gud (madu).

Om relationen mellan två sociala grupper är den mellan rivaler och motståndare, då kommer deras relationer att etableras därefter. I en sådan situation kan en grupp med rätta inleda en agitation, för landets lag tillåter dem att fredligt inleda sådana protester mot regeringar eller andra grupper. Ett exempel på detta kan vara en arbetarrörelse mot kapitalister för att kräva vissa rättigheter.

Vad som är rätt och vad som är fel i denna fråga kan bestämmas av Qurans och Sunnahs läror. När vi därför ser på denna fråga i ljuset av islamiska läror i detta avseende, finner vi att muslimernas status är som dayees och de icke-muslimernas är som madu. Denna relation mellan dayee och madu är mycket känslig. Detta innebär att dayee-gruppens status är som givare och madus status är som mottagare. Det är ett krav på denna relation mellan dayee och madu att muslimer noggrant måste avstå från att ägna sig åt protest- och kravpolitik. Sådana aktiviteter kommer att skada processen för normalisering av relationerna mellan muslimer och icke-muslimer. Denna känsliga relation kräver att medlemmarna i dayee-gruppen måste lösa sina egna problem genom sina egna positiva ansträngningar.

Från denna förtydligande kan man bedöma att det jag hade sagt om att bjuda in människor till Gud har tagits ur sitt sammanhang av skribenten, och med hänvisning till det försökte han koppla det till ett annat, orelaterat sammanhang. På så sätt har det faktiska syftet med mitt argument fåtts att framstå som helt annorlunda.