Ja, ur ett islamiskt perspektiv kan kvinnor arbeta utanför hemmet. Under profetens tid var muslimska kvinnor aktiva inom olika områden, såsom jordbruk, trädgårdsodling och socialt arbete. Islamisk litteratur nämner några fromma kvinnor som har spelat en mycket kreativ roll i sitt samhälle, såsom Hajira, profeten Abrahams hustru; Maryam, Jesu mor samt Khadija och Aishah islams profets fruar.
Enligt hadithernaNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. brukade Fatimah, profetens dotter, delta i kampanjer, utföra arbetet med att ge första hjälpen och ge de skadade vatten att dricka och mat att äta. Dessa kvinnor, ansågs som förebilder i de troendes samhälle, och är goda exempel för dagens kvinnor. Det är anmärkningsvärt att Umar, islams andra kalif , utsåg Al-Shifa bint Abdullah att övervaka marknaden. ( Al-Ahad wal-Mathani av Ibn Abi Asim, HadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. nr 3179). Det finns många sådana händelser som visar att islam ger lika frihet till en kvinna och en man.
Tillåter islam kvinnor att arbeta utanför hemmet?
Hur kan vi omforma mentalitet hos dem som tänker i termer av våld?
Utvalt citat från Koranen
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Är negativitet gentemot ahmadi-muslimer berättigad?
Negativt tänkande gentemot ahmadi-muslimer är ett fall av extremism som utövas av ulema. Det bör förstås att det är individens rätt att kalla sig muslim. Ingen person har auktoritet att utse en annan person till "muslim", inte heller har någon rätt att exkommunicera någon från islam. Enligt en tradition, återberättad på Anas ibn Maliks auktoritet, sade islams profet:
Den som ber som vi och vänder sig mot vår qiblah ... är muslim och står under Guds och Hans apostels beskydd. Så förråd inte Gud genom att förråda dem som står i Hans beskydd (Sahih al-Bukhari, hadith nr 391).
Om en person utför bön vänd mot Kaba, kommer han enligt ovanstående tradition att betraktas som muslim. Ahmadi-muslimers påståenden om trosuppfattningar är föremål för akademisk diskussion och bör diskuteras på ett fredligt, intellektuellt och akademiskt sätt. Tyvärr har ulema gjort denna fråga till ett ämne för konfrontation istället för att använda den som en möjlighet till intellektuellt utbyte.
