Inom islam har profeten Jesus och profeten Muhammed en lika stor ställning vad gäller respekt. Båda sändes som en nåd till mänskligheten, för att vägleda dem till den rätta vägen och till andlighet. Koranen säger:
Säg: "Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats till oss och till Abraham, Ismael, Isak, Jakob och stammarna. Vi tror på det som har givits till Moses, Jesus och profeterna från deras Herre. Vi gör ingen skillnad mellan någon av dem. Det är till Honom som vi har överlämnat oss." (Koranen 3:84)
Älskar muslimer Jesus?
Läs nästa artikel i samma kategori
Varför utkämpades kriget mot bysantinerna och perserna?
Utvalt citat från Koranen
"Ha tålamod, ”O Profet”, med vad de säger. Och kom ihåg vår tjänare David, den starke mannen. Sannerligen, han vände sig ständigt till Allah."
Koranen 38:17
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Om islam är fredens religion, varför förespråkar då dess anhängare våld?
Större delen av skrifterna, antingen direkt eller indirekt, förespråkar starkt fred. Av Koranens 6236 verser finns det knappt fyrtio verser som handlar om uppmaningen att föra krig, och det endast i självförsvar; det vill säga till och med mindre än en procent. Mer specifikt, endast 0,6 %. De som accepterar Koranen som Guds bok kommer endast att betraktas som sanna troende när de följer dess förmaningar och blir fredsälskande i ordets fulla bemärkelse. Under inga omständigheter bör de ge sig in på våldsamma handlingar.
För att kunna genomföra en objektiv studie av detta ämne är det nödvändigt att skilja mellan islam och muslimer. Muslimernas handlingar bör inte nödvändigtvis ses som härledda från islams läror. I själva verket bör muslimska sedvänjor bedömas utifrån islams kriterier – som är en ideologi – snarare än att islam bedöms utifrån muslimska sedvänjor. De som har övergett islams läror kan inte göra anspråk på att vara islamiska i sitt uppförande, även om de utifrån sina egna ögon betraktar sig själva som islams förespråkare.
Muslimer är bara muslimer när de följer sin religions grundläggande läror.
