DEN ARABISKA INVERKAN
Det är sant att det i forntiden fanns vissa individer i olika länder vars personliga framsteg inom vetenskapen var betydande. Men på grund av bristande samarbete och andra ogynnsamma omständigheter fick deras upptäckter inte spridning vare sig hemma eller utomlands.
I sin bok, Arabisk civilisation, förklarar Moseoleban, en fransk historiker, att även om många nationer i forntiden blev tillräckligt mäktiga för att dominera andra – Persien, Grekland och Rom härskade över östra länder vid olika tidpunkter – kunde de inte utöva sitt kulturella inflytande på dessa länder i någon nämnvärd utsträckning. Varken deras religion, deras språk, deras vetenskaper eller deras industrier kunde slå rot och blomstra. Egypten höll inte bara fast vid sin egen religion under romersk tid, utan erövrarna själva antog de besegrades religion och arkitektur. Byggnaderna som uppfördes under de perioderna var mönstrade efter den arkitektur som utvecklats av faraonerna.
Målet som grekerna, perserna och romarna inte kunde uppnå i Egypten uppnåddes dock av araberna på mycket kort tid och utan att tillgripa våld. Detta trots de uppenbara svårigheterna för Egypten att anta en främmande nations levnadssätt och att anta en ny religion och ett nytt språk inom loppet av bara ett århundrade, särskilt när det innebar att överge en gammal kultur som daterade sju tusen år tillbaka. Samma inflytande utövades av araberna på afrikanska länder samt på Syrien och Iran. Islam spreds snabbt bland dessa folk. Även i de länder där araberna aldrig härskade, där de endast kom som köpmän, spreds islam med stor snabbhet, med Kina som ett av de anmärkningsvärda exemplen.
Inget liknande exempel återfinns i världshistorien av ett sådant inflytande som utövas av erövraren på de erövrade. Även de länder som endast hade tillfälliga kontakter med araberna kom att anta deras kultur. Mer förvånande är att samhällen som turkarna och mogulerna, vilka erövrade muslimer, inte bara accepterade deras religion och kultur, utan också blev deras mest lojala anhängare. Ännu idag, när den arabiska civilisationens anda är i nedgång ända från Atlanten till Indusfloden, och från Medelhavet till Afrikas öknar, är en religion och ett språk fortfarande rådande – Profetens religion och språk.10
Moseoleban hävdar dessutom att den arabiska inverkan var lika synlig i västländer som i Östern. Från araberna förvärvade Väst en kultur, medan i Östern påverkade den arabiska inverkan allt från religion och språk till konst, hantverk och vetenskap. I Väst påverkades religion, hantverk och industrier inte i stor utsträckning. Där var inflytandet större på konst och vetenskap.
Genom araberna spreds monoteism, och en civilisation född under dess inflytande, överallt. Dess inverkan kändes i stora delar av den då bebodda världen. Således skapades en atmosfär och en miljö där vetenskaplig forskning, som ledde till erövringen av naturens fenomen, fritt och oberoende kunde bedrivas.
