Svaret är helt jakande. Själva det faktum att islam är en fredens religion visar att det är en evig religion. Om det hade varit annorlunda skulle den inte ha bestått. För i denna tid, enligt modernt tänkande, har användningen av våld helt förkastats. Nu finner det mänskliga sinnet endast det system vars läror är baserade på fred och icke-våld acceptabelt eller värt att beakta. Islam är en naturreligion och har alltid varit en fredsbevarare.
Av denna anledning har våld och extremism ansetts vara helt oönskade från dag ett. För mänsklig konstruktion har islam spelat en stor roll, vilket har lett till att mänsklighetens historia har gått in i en ny fas av framsteg och utveckling. Tiden är inne idag för islam att återigen spela sin konstruktiva roll och leda mänsklighetens historia in i en ny fas av framsteg.
Är islams läror relevanta i modern tid?
Vad gick fel med islam i modern tid?
Utvalt citat från Koranen
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Hur utvecklar vi den personlighet som hjälper oss att återhämta oss från våra motgångar?
Den här frågan är både väldigt enkel och väldigt svår på samma gång. Den är enkel eftersom vår Skapare inte har skapat någon för att bli ett fall av misslyckande, inte ens en myra!
Vi har två exempel från historien genom vilka Gud har visat oss denna princip. Principen är att erkänna sina misstag och sedan planera för framtiden. Utgångspunkten är alltså "jag har fel", eller med andra ord, man klandrar sig själv och inte någon annan för det man upplever. Generellt sett erkänner inte människor att de var skyldiga. När man har förmågan att erkänna sina misstag, då förändras saker och ting till det bättre.
Japans kung, kejsar Hirohito, hade sagt vid tiden för det japanska nederlaget i andra världskriget:
"Det är i enlighet med tidens och ödets budskap som vi har beslutat att bana väg för en stor fred för alla kommande generationer genom att uthärda det outhärdliga och lida det outhärdliga" (Gyokuon-hoso-sändningen, om accepterandet av Potsdamdeklarationen)
Detta är ett exempel på den sista graden av att erkänna våra misstag.
