I dagens värld finner människan sig helt fri. Denna frihet ges dock inte till henne som en rättighet. Istället är det helt enkelt ett slags prov för alla. Människan måste erkänna sanningen utan någon press. Utan någon tvång måste hon böja sig inför sanningen. Människan har fått valfrihet för att pröva sig själv. Genom sitt eget val bör hon begränsa eller kontrollera sin frihet. Att böja sig inför sanningen är utan tvekan det största offret för människan. Att erkänna sanningen kan verka som att göra sig själv liten jämfört med andra, men detta gör att en person når den högsta positionen och leder henne till Paradisets port
Vad är vikten av mänsklig frihet?
Utvalt citat från Koranen
"Och det är Han som släppte ut de två vattensamlingarna, ett färskt och sött och ett salt och bittert."
Surah Al-Furqan 25:53
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Om det finns en Gud, vem skapade Gud?
Svaret på denna fråga finns i vad den franske filosofen René Descartes sa: "Jag tänker, alltså finns jag." För att bevisa Guds existens utvidgar jag denna logik till att säga: "Om jag finns, alltså finns Gud." Detta beror på att en människa är som en minigud, en som besitter alla gudomliga egenskaper i en mindre magnitud.
Om en miniguds existens är möjlig, är även den allsmäktige Gudens existens möjlig. Valet framför oss står inte mellan "ett universum med Gud" och "ett universum utan Gud", det verkliga valet är istället mellan "ett universum med Gud" och "inget universum alls". Motivet är att när det inte finns något alternativ för dig, blir det tillgängliga alternativet det enda valet.
Skapelsen kan inte spåras tillbaka i all oändlighet. Vid någon tidpunkt måste vi hålla med om att det finns någon som har skapat skapelsen. Om vi inte accepterar detta, kommer skapelsefenomenet att bli oändligt och därmed ogenomförbart. Någonstans måste vi sätta punkt och hålla med om att det finns en allsmäktig Skapare.
