CENTRUM FÖR FRUKTAN OCH KÄRLEK
Islam betonar att man ska rikta sin uppmärksamhet enbart mot Gud och helhjärtat göra Honom till den enda fokuspunkten för sin uppmärksamhet.
Kärnan i monoteism är att ha fullständig tillit till en Gud och att vara djupt fäst vid Honom med sitt hjärta och sinnet. Det innebär att göra Gud till den centrala fokuspunkten för sina känslor, både vad gäller fruktan och kärlek. Det mänskliga sinnet och hjärtat söker naturligt en fokpunkt, någon man kan förlita sig på, sätta sina förhoppningar till, lita helhjärtat på, och vars åminnelse blir kärnan i ens liv.
En människa kan inte överleva utan att ha ett centrum för sin existens. Vare sig det är rikedom och makt, idoler och gudar, eller något annat, om detta centrum är något annat än Gud, utgör det polyteism. Men när man bara gör Gud, världarnas Herre, till centrum för sin existens, kallas det monoteism, tron på Guds enhet. Islam betonar att man ska rikta sin uppmärksamhet enbart mot Gud och göra Honom till den enda fokuspunkten för sin uppmärksamhet.
När en person gör Gud till sin gudom, erkänner man existensen av ett sant Väsen som sin gudom. I kontrast, när någon gör något annat än Gud till sin gudom, har man tilldelat gudomsstatus åt något som inte verkligen existerar, även om de har konstruerat en imaginär form av den hypotetiska gudomen. Den person som tillber Gud som sin gudom har upptäckt den verkliga källan till makt.
Å andra sidan är någon som tillber något annat än Gud som sin gudom fäst vid något som saknar faktisk existens. En tillbedjare av Gud välsignas med evig lycka, medan en tillbedjare av något annat än Gud möter inget annat än evig förlust.
