Islam ger tillstånd att strida. Men sådant tillstånd ges endast vid en attack från motståndare trots muslimernas undvikande policy, vilket skapar en situation där självförsvar blir nödvändigt. Enligt islams läror ska krig inte föras mot fienden utan mot angriparen. Om muslimer anser att någon är deras fiende ger det dem inte rätten att attackera honom. Den enda rätt som ges dem är att förmedla islams fredliga budskap till andra. Islam tillåter defensiv strid mot våldsam aggression, men endast när alla ansträngningar till undvikande och försoning har misslyckats. Koranen säger:
Tillstånd att strida beviljas dem som attackeras för att de har blivit orättvist behandlade (Koranen 22:39). På ett annat ställe uppmanar Koranen de troende så här: Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men begå inte aggression. Gud älskar inte angripare (Koranen 2:190). En tradition berättar: Gud ger mildheten vad Han inte ger hårdheten (Sahih Muslim, hadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. nr 2593).
I Koranen kallas Gud för 'Fredens källa' (Koranen 59:23). Profeten Muhammeds praktiska exempel ger ett obestridligt bevis på värdet av denna politik av undvikande och icke-konfrontation. Han lyfte aldrig svärdet i aggression eller för territoriella erövringar. Endast under extrema försvarsförhållanden tillät han defensiva strider. Dessutom var alla slag som utkämpades vid den tiden faktiskt skärmytslingar och inte krig, eftersom inget av dem varade ens i en dag.
Gav profeten någon tillåtelse att gå i krig?
Hur kan vi omforma mentalitet hos dem som tänker i termer av våld?
Utvalt citat från Koranen
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Vad är domedagen?
Koranen är Guds sista uppenbarade bok. Den uppenbarades för den siste profeten, Muhammed, under första kvartalet av 600-talet. Koranens grundläggande tema är att varna människan för Guds skapelseplan, enligt vilken den nuvarande världen har byggts för en begränsad period. En tid kommer då denna värld kommer att bringas till ett slut, då kommer Qiyamah (domedagen) att inträffa. Studiet av Koranen (och profetiska traditioner) berättar för oss att före domedagens ankomst kommer vissa tecken att uppenbaras.
Efter att dessa tecken har uppstått kommer Gud att beordra ängeln Israfil att blåsa i trumpeten. Sedan, plötsligt, kommer mänsklighetens historia, efter att ha passerat sin tillfälliga fas, att gå in i sin permanenta fas. Det vill säga, trumpetblåsningen kommer att markera slutet på handlingsfasen och början på belöningsfasen. Alla dessa tecken har redan uppfyllts. Tiden kommer snart då domedagen infinner sig och alla människor kommer att uppstå för att presenteras inför sin Skapare på domedagen. Sedan, enligt uppteckningen av deras gärningar på jorden, kommer deras slutgiltiga öde att avgöras.
