I veckotidningen Inkishaaf (Jhansi, 21 december 1983) publicerades en artikel som beskriver en persons upplevelse, reflekterar över nutida muslimers försämrade tillstånd och dess konsekvenser. Skribenten av artikeln berättar:

Detta är en sunnimuslimsk moské.

Detta är en shiamuslimsk moské.

Detta är en Ahl-e-HadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort.-moské.

Detta är en Barelvi-moské.

Detta är en Deobandi-moské.

Denna moské tillhör Bastiyan-gruppen.

Denna moské tillhör Mansuriyan-gruppen.

Att recitera salam är inte tillåtet i denna moské.

Tablighi Jamaat får inte stanna i denna moské.

Han säger sedan: Jag utövar islam för att jag inspireras av Koranens läror, inte genom att observera muslimer. Säg mig nu vilken moské jag ska gå till för att be.

Denna korta redogörelse ger en liten men talande bild av muslimernas tillstånd i vår tid. Överallt är muslimer fångna i falska slagord, och baserat på egenhändigt skapade frågor har de delat Guds enda religion i många sekter.

Om en man river sina kläder i 72 bitar kommer folk att kalla honom galen. Men de som har delat Guds religion i 72 fragment är mer än galna – de är skyldiga. Sådana människor kommer inte att få en belöning för sin religiositet; snarare finns det en allvarlig oro för att de kommer att hållas ansvariga i Livet Efter Detta för att ha förvrängt tron.

Muslimernas tillstånd i vår tid är en exakt illustration av versen i Koranen om Bokens Folk:

De delade sig i fraktioner, var och en jublande över vad de hade (23:53).