Faktum är att denna term enbart användes för profetens samtida. Kafir (pl. kuffar) användes för att hänvisa till de människor som helt hade förstått islams sanna budskap och vägrade att tro på det på grund av envishet. Profeten förmedlade fredligt det gudomliga budskapet till dem under en lång tid, men de vägrade att följa sanningen i hans ord. Gud förklarade därför dessa människor, profetens samtida, som kuffar, det vill säga förnekare. Användningen av ordet kafir för någon annan än profetens samtida är inte tillåten.

Den viktigaste punkten att förstå i detta ämne är att ordet kafir betecknar en individ snarare än en viss ras eller gemenskap. Det är inte på något sätt en gruppbenämning. Den allmänna uppfattningen är dock att den som inte är muslim är kafir. Detta är ett helt grundlöst antagande. Ordet kafir är inte synonymt med icke-muslim eller en icke-muslimsk gemenskap.

Att vara kafir är en hjärtefråga, vilket Gud allena vet, och därför har ingen rätt att anklaga en medmänniska för att vara kafir. Kafir var en referensterm, begränsad i plats och tid, och som inte längre är relevant idag. Nu är alla lika människor och de måste behandlas som människor.

Det finns en relevant berättelse i islams profets liv som träffande illustrerar denna princip. Islams profet migrerade från Mecka till Medina år 622 e.Kr., då det fanns några judiska stammar som bodde i Medina. En dag hände det sig att islams profet, som satt där, såg en begravningsprocession passera genom en gata i Medina. När han såg begravningen reste han sig upp i vördnad.

En av hans följeslagare sade: ”O Profet! Det var en judes begravning, inte en muslims.” Profeten svarade: ”Var han inte en människa?” (Sahih al-Bukhari, hadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. nr 1312, 1313)

Profeten kunde upptäcka en gemensamhet mellan sig själv och en jude, eftersom båda var människor och Guds skapelser. Nuvarande muslimer använder ofta okänsligt termen kafir. De måste komma ihåg följande hadith från islams profet där han fördömde den tanklösa användningen av denna term och sade:

Om någon anklagar en annan för att vara kafir och den anklagade inte är en, då kommer ordet att återvända till anklagaren. (Sahih al-Bukhari, hadith nr 6045)

Muslimer måste därför absolut avstå från att anklaga någon för att vara kafir eller förnekare.