Tidens betydelse
Al-'Asr (Tidens gång) är Koranens etthundratredje kapitel. Det är ett relativt kort kapitel. Dess översättning är som följer:
Tiden är ett vittne, att människan sannerligen är i ett tillstånd av förlust, förutom de som tror och gör goda gärningar och uppmanar varandra att hålla fast vid Sanningen, och som uppmanar varandra till uthållighet. (103:1-2)
I detta kapitel hänvisar Koranen till tid. Vad är tid? Tid är ett flyktigt fenomen; den är alltid i ett tillstånd av resa, från nutid till framtid, från morgon till kväll, från idag till imorgon. Tiden ligger utanför din kontroll, du kan aldrig stoppa tiden.
Genom att göra denna hänvisning ger Koranen en mycket viktig läxa, en som är viktig för alla, både män och kvinnor. Läxan är: ta tiden som en möjlighet. Utnyttja tiden innan den försvinner för alltid. Om du missar tidens tåg kommer du aldrig att kunna hinna ikapp den igen.
Al-Razi, en av Koranens kommentatorer, säger: ”Jag funderade över betydelsen av denna koranvers medan jag var i Bagdad. Varför säger Koranen att tiden är ett vittne för människan? Då hörde jag rösten av en isförsäljare. Han ropade till människorna: 'O människor, köp mina varor innan de smälter bort och försvinner.'” Fenomenet is förklarar framgångsrikt denna koranvers. Allas liv är som en smältande isbit. Varje människa förlorar ständigt sin tid. När hon stiger upp på morgonen har hon förlorat natten, som inte kan återvända till henne igen. När kvällen närmar sig har hon förlorat dagen. Genom dessa verser varnar Koranen varje människa att utnyttja tiden. Utnyttja dagens möjligheter som ni inte får under natten, och utnyttja nattens möjligheter som ni inte får under dagen.
Med andra ord, med dessa verser berättar Koranen vikten av tidshantering. Tidshantering är ett måste för varje man och kvinna. Vi har en mycket kort tid här på jorden. Om bara några år kommer vi att möta döden. Alla bör seriöst planera sin tid för att kunna utnyttja sin period före döden på rätt sätt. Vi har bara två alternativ framför oss, antingen att utnyttja tiden klokt eller att möta misslyckande för alltid.
BARA GIVARE KVAR
I kapitlet Al-Ra'd (Åskan) återger Koranen en liknelse som illustrerar naturlagen, att endast de som visar sig vara givmilda samhällsmedlemmar kommer att kunna förverkliga sig själva i livet. Följande är översättningen av versen:
Han sänder ner vatten från himlen som fyller flodbäddarna till brädden, var och en efter sitt mått. Strömmen bär med sig svällande skum, likt det som stiger från smält malm från vilken människan tillverkar ornament och verktyg. Gud skildrar således sanning och lögn. Avskummet kastas bort, men det som är till nytta för människan blir kvar. Gud talar således i liknelser. (13:17)
I vår värld symboliserar materiella händelser moraliska realiteter. Allt som krävs av människan, enligt naturlagen, demonstreras i resten av världen på den materiella nivån, som i de två naturhändelser som har beskrivits i Koranen. En symbol som används är regn, vars vatten flödar och når floder och bäckar. Vid den tiden dyker en stor mängd skum upp på det. En annan symbol är silver och andra mineraler som värms upp för att rena dem, vars orenheter uppträder i form av skum som, eftersom det är oanvändbart för människan, omedelbart därefter avdunstar ut i rymden. Huvudpoängen som framträder är att vattnet och mineralerna som är användbara för människan förblir intakta.
Den individ som har förlorat sin förmåga att gynna andra har ingen plats i denna värld.
Det här är de naturliga händelser genom vilka naturen symboliskt visar vilka principer den har fastställt för livets framgång eller misslyckande. En princip är att i denna värld kommer endast de som visar sig vara användbara för andra att finna en plats i samhället. Den individ som har förlorat sin förmåga att gynna andra har ingen plats i denna värld. Detsamma gäller för samhällen och grupper.
Principen om att den starkaste överlever, som en princip för organisk evolution, är kontroversiell, men som en princip för det sociala livet är den ganska hållbar. Konkurrens och utmaningar är integrerade inslag i varje mänskligt samhälle och det finns oundvikligen ständiga processer av acceptans och avvisande. Det spelar ingen roll vad du tycker om dig själv. I sociala termer måste du bevisa din förmåga att vara en givare, annars kommer du att bli avvisad av samhället. Samhället accepterar bara de personer eller grupper som visar sig vara en sund del av det. Detta är en oföränderlig naturlag, som beskrivs i ovanstående verser i Koranen.
