Utvalda läsningar från Koranen förbereddes på engelska av den engelske orientalisten Edward William Lane och publicerades först i bokform i London 1843. I sitt förord skrev Lane att "den ödesdigra punkten i islam var kvinnans förnedrande". Sedan dess har denna anmärkning regelbundet tagits upp som en pinne att slå islam med. Närhelst islamiska angelägenheter nämndes blev det en så vanlig observation att inte bara islams fiender utan även relativt rättfärdiga författare som historikern J.M. Roberts, som gjorde islam rättvisa genom att påpeka dess dygder, nämnde den som om det vore ett etablerat faktum.
Denna anklagelse är helt grundlös, och fakta är raka motsatsen. Islam har i själva verket höjt kvinnors ställning. Om sanningen ska fram har kvinnors förnedring skett i händerna på två stora civilisationer, en forntida och polyteistisk, den andra modern och ateistisk. Den förra har varit skyldig i teori och praktik, medan den senare har varit det i praktiken trots sin teoretiserande motsats.
Den moderna västerländska civilisationen har knappast åstadkommit ett bättre resultat när det gäller att till synes upphöja kvinnors status. Den må ha förklarat män och kvinnor jämlika i alla avseenden och bestämt att allt arbete som en man kan utföra också kan utföras av en kvinna. Den må ha uppmuntrat kvinnor att lämna sina hem och försöka hitta en position som är likvärdig med en mans i alla delar av livet (därav parollen "Brygg inte kaffe, gör politik."); men i praktiken har detta jämlikhetsbegrepp gjort mer för att förnedra henne än någon traditionell syn kunde ha gjort.
Vad är då orsaken till detta tillstånd? Kortfattat är orsaken den felaktiga uppfattningen om sexuell jämlikhet som råder i västländer. Även den jämlikhet som påstås existera mellan män, som vi tenderar att ta för given, behöver noggrant undersökas. Låt oss anta att jämlikhet verkligen existerar mellan en man och en annan. Vi borde då kunna ta en Einstein, placera honom i boxningsringen med världsmästaren i tungvikt och förvänta oss att han ska hålla ut åtminstone i flera ronder. Vi borde också förvänta oss att boxaren ska kunna stå sig när han presiderar över internationella vetenskapliga konferenser.
Detta kan verka löjligt, men det är vad absolut jämlikhet skulle innebära. Självklart finns det grader av jämlikhet och olika varianter av jämlikhet, precis som det finns grader och typer av excellens. När vi vill ha en korrekt bild av jämlikhet måste vi tänka i termer av status och inte arbetsplats. Jämlikhet betyder inte att presidenten ska vara utbytbar mot soptunna. Istället betyder det att varje man ska betraktas med samma respekt och ska kunna förvänta sig samma behandling, juridiskt och moraliskt.
Det fel som västvärlden så beklagligt har begått är dess försök att etablera en onaturlig jämlikhet på arbetsplatsen för män och kvinnor. Resultatet är som man kunde ha förväntat sig: den största ojämlikheten i mänsklighetens historia har utvecklats mellan män och kvinnor. Om män och kvinnor är av två olika kön, skapades de för att tjäna separata syften och roller. Placera dem då inom sina respektive områden, och de kommer att vara lika framgångsrika på olika sätt. Men om de placeras inom samma område kan varken män eller kvinnor utnyttja sina kreativa förmågor och allmänna förmågor på bästa sätt. I en sådan situation kommer kvinnorna oundvikligen att tvingas in i underlägsna positioner.
