Islam ger tillstånd att strida. Men sådant tillstånd ges endast vid en attack från motståndare trots muslimernas undvikande policy, vilket skapar en situation där självförsvar blir nödvändigt. Enligt islams läror ska krig inte föras mot fienden utan mot angriparen. Om muslimer anser att någon är deras fiende ger det dem inte rätten att attackera honom. Den enda rätt som ges dem är att förmedla islams fredliga budskap till andra. Islam tillåter defensiv strid mot våldsam aggression, men endast när alla ansträngningar till undvikande och försoning har misslyckats. Koranen säger:
Tillstånd att strida beviljas dem som attackeras för att de har blivit orättvist behandlade (Koranen 22:39). På ett annat ställe uppmanar Koranen de troende så här: Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men begå inte aggression. Gud älskar inte angripare (Koranen 2:190). En tradition berättar: Gud ger mildheten vad Han inte ger hårdheten (Sahih Muslim, hadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. nr 2593).
I Koranen kallas Gud för 'Fredens källa' (Koranen 59:23). Profeten Muhammeds praktiska exempel ger ett obestridligt bevis på värdet av denna politik av undvikande och icke-konfrontation. Han lyfte aldrig svärdet i aggression eller för territoriella erövringar. Endast under extrema försvarsförhållanden tillät han defensiva strider. Dessutom var alla slag som utkämpades vid den tiden faktiskt skärmytslingar och inte krig, eftersom inget av dem varade ens i en dag.
Gav profeten någon tillåtelse att gå i krig?
Vad är innebär "det stora jihad"?
Utvalt citat från Koranen
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Vad är Guds skapelseplan?
Gud skapade människan för en specifik plan. Gud skapade människan som en evig varelse och delade in hennes liv i två delar: en begränsad period före döden och en evig period efter döden. Enligt denna plan måste människan tillbringa en tidsperiod i den nuvarande, icke-ideala världen i syfte att göra ett test, och efter detta, i linje med sina handlingar, kommer människan att få rätten att leva i en ideal värld, som kallas Paradiset, annars kommer hon att förvisas till en plats av evig förlust för alltid. Paradiset är ett samhälle av utvalda fromma individer genom mänsklighetens historia som besitter de högsta moraliska och gudomliga egenskaperna.
Den nuvarande världen har skapats som en prövoperiod för att bevisa sig själv som en lämplig kandidat för det förfinade samhället i Paradiset. Här är människan engagerad i ett kontinuerligt test. Om hon klarar detta test kommer hon att få en plats i den ideala världen, Paradiset, i evigt liv efter döden. Å andra sidan, om hon misslyckas med detta test kommer hon att leva i ett tillstånd av evig förlust. För att vara berättigad att komma in i Paradiset finns det två saker som människan behöver göra medan hon är på jorden. Det ena är att erkänna sanningen, och det andra är att leva ett principfast liv.
