Islam ger tillstånd att strida. Men sådant tillstånd ges endast vid en attack från motståndare trots muslimernas undvikande policy, vilket skapar en situation där självförsvar blir nödvändigt. Enligt islams läror ska krig inte föras mot fienden utan mot angriparen. Om muslimer anser att någon är deras fiende ger det dem inte rätten att attackera honom. Den enda rätt som ges dem är att förmedla islams fredliga budskap till andra. Islam tillåter defensiv strid mot våldsam aggression, men endast när alla ansträngningar till undvikande och försoning har misslyckats. Koranen säger:
Tillstånd att strida beviljas dem som attackeras för att de har blivit orättvist behandlade (Koranen 22:39). På ett annat ställe uppmanar Koranen de troende så här: Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men begå inte aggression. Gud älskar inte angripare (Koranen 2:190). En tradition berättar: Gud ger mildheten vad Han inte ger hårdheten (Sahih Muslim, hadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. nr 2593).
I Koranen kallas Gud för 'Fredens källa' (Koranen 59:23). Profeten Muhammeds praktiska exempel ger ett obestridligt bevis på värdet av denna politik av undvikande och icke-konfrontation. Han lyfte aldrig svärdet i aggression eller för territoriella erövringar. Endast under extrema försvarsförhållanden tillät han defensiva strider. Dessutom var alla slag som utkämpades vid den tiden faktiskt skärmytslingar och inte krig, eftersom inget av dem varade ens i en dag.
Gav profeten någon tillåtelse att gå i krig?
Säger islam verkligen att kvinnor inte får resa utan mahram (manlig familjmedlem) i dagens samhällle?
Utvalt citat från Koranen
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Vad är yttrandefrihetens ställning inom islam?
Islam lägger stor vikt vid yttrandefrihet. Före islams tillkomst ansågs det vara straffbart att ha andra övertygelser än etablissemangets. Människor brukade straffas för trosfrågor precis som de skulle bli om de begick ett socialt brott. Denna gamla praxis med religiös förföljelse avskaffades av islam. Inom islam ges oliktänkande kultur och yttrandefrihet största vikt. Det är därför hädelse inom islam är ett ämne för intellektuell diskussion snarare än ett ämne för fysisk bestraffning. Begreppet hädelse är därför helt främmande för islams ursprungliga läror.
Islam lägger stor vikt vid yttrandefrihet. Det betraktas som en grundläggande rättighet som tillåter individer att uttrycka sina tankar och övertygelser fritt, förutsatt att sådana uttryck inte leder till fysisk skada för andra. Begreppet yttrandefrihet inom islam är omfattande och möjliggör oliktänkande och kritik utan rädsla för vedergällning. Detta var en revolutionär aspekt som introducerades av islam, som avskaffade de tidigare sedvänjorna med religiös förföljelse och despotism som förnekade intellektuell frihet. Islam uppmuntrar vidare öppen dialog och diskussion och främjar idén att individer bör bemöta olika åsikter med välgrundade argument och inte våld.
Vissa muslimer förespråkar teorin att yttrandefrihet är bra, men att ingen har rätt att såra andras religiösa känslor. Denna teori är ganska ologisk. Frihet är inte en självförvärvad rättighet. Det är Gud som, på grund av sin plan att sätta människan på prov, har gett henne total frihet. Det moderna sekulära begreppet frihet är då att alla är fria, förutsatt att de inte tillfogar andra fysisk skada. I en sådan situation är ovanstående krav från muslimer liktydigt med att avskaffa två saker: för det första avskaffar det den gudomliga planen att ge frihet till alla, och för det andra avskaffar det den moderna sekulära normen. Muslimers krav att andra inte ska ha friheten att såra sina religiösa känslor är således ogiltigt, eftersom det aldrig kan uppnås. Sammanfattningsvis förespråkar islam en kultur av yttrandefrihet som upprätthåller intellektuell frihet samtidigt som den förbjuder alla former av fysisk skada och lägger grunden för ett rättvist och fredligt samhälle.
