Koranen innehåller huvudsakligen två typer av läror. Den första omfattar budord, och den andra innefattar tanke och reflektion. Medan den första är praktisk, är den andra intellektuell. Båda presenteras kortfattat och i sammanfattad form i Koranen. Det är islamiska lärdas ansvar att förklara dessa sammanfattningar i detalj med vägledning från Koranen och hadithernaNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort.. När det gäller budorden har deras detaljerade förklaring utvecklats över tid genom islamisk rättsvetenskap (fiqhislamisk rättsvetenskap.). Detta har utförts i stor omfattning och kan generellt betraktas som ett framgångsrikt arbete.

När det gäller lärorna om tanke och reflektion, har det som gjorts under det senaste årtusendet oftast varit otillfredsställande, trots att mycket har skrivits. Det är rimligt att säga att skrifterna inom detta område har varit starkt färgade av sin tids idéer, vilket ofta har lett till att Koranens sanna anda har förbisetts.

Den första gruppen som studerade detta ämne kallas mutakallimun (islamiska teologer). Denna grupp uppstod först under abbasidkalifatet. Bland dess namnkunniga företrädare märks Al-Farabi (d. 950 e.Kr.), Ibn Rushd (d. 1198 e.Kr.) och Al-Razi (d. 1210 e.Kr.). För att förklara koraniska tankegångar och reflektioner antog de en modell grundad i grekisk filosofi. Denna filosofi förlitade sig på deduktiv slutledning, vilket till sin natur är ett overklighetsfrämmande tillvägagångssätt. Följaktligen ledde deras detaljerade förklaringar av Koranens intellektuella läror ofta till talesättet: ”Den som fördjupar sig för mycket i logik tappar sanningen ur sikte.” En versrad från en persisk poet beskriver hela denna produktion ganska väl:

Filosofin kan inte avtäcka sanningen.
Den gjorde bara hemligheten än mer mystisk.

Den andra gruppen i detta sammanhang är den som försökte förklara Koranens rationella tänkande genom begreppet Wahdat al-Wujood (varats enhet). Detta kan sammanfattas med ett begrepp: monistisk rationalism. Välkända böcker från denna grupp omfattar Al-Futuhat al-Makkiyah av Ibn Arabi, Masnavi av Maulana Rumi samt The Reconstruction of Religious Thought in Islam av Allama Iqbal. Denna metod, som vi här kallar monistisk rationalism, var ännu mer problematisk än den tidigare grekiska rationalismen. Om det första tillvägagångssättet kan beskrivas som en logisk gåta, innebar den andra metoden en betydande intellektuell avvikelse. Den omtolkade den islamiska tron på Guds enhet (tawhidLäran om Guds absoluta enhet.) till idén om Wahdat al-Wujood (monism).

I islam grundar sig dock tawhid på principen om monoteism – inte monism. Begreppet Wahdat al-Wujood är helt vilseledande, medan idén om Guds enhet fångar islams sanna anda.

I modern tid framträdde en annan grupp muslimska författare som kopplade samman islamisk rationalitet med politisk ideologi. De strävade efter att uttrycka islamiska läror i politiska termer. Exempelvis tolkade de La ilaha illallah (Det finns ingen gud utom Gud) som La hakim illallah (Det finns ingen härskare utom Gud). Denna grupp inbegriper profiler som Sayyid Qutb från Egypten och Sayyid Abul A‘la Maududi från Pakistan. I verkligheten kom den politiska rationalismen att begränsa det islamiska tänkandet. Genom detta synsätt snävades den islamiska trons vida och universella natur av till politikens begränsade fält.

Denna politiska tolkning fick även en annan skadlig följd. De som påverkades av den ansåg att deras främsta mål var att avveckla det befintliga politiska systemet och upprätta ett nytt utifrån den modell de själva föreställt sig. På detta sätt gav det politiska tankemönstret upphov till en destruktiv politisk kultur inom den muslimska världen – snarlik den som syntes bland kommunismens anhängare.

Enligt Koranen är det rätta tillvägagångssättet för reflektion och eftertanke det som kan benämnas gudomlig rationalism. Detta förhållningssätt innebär att man närmar sig Koranens tecken och budskap som ett ramverk för att studera den värld som Gud skapat, och att man tolkar verkligheten genom naturens lins. Det är genom denna syntes av uppenbarelse och observation som ett genuint och meningsfullt lärande uppstår. Sådan reflektion fostrar troende som är djupt medvetna om Gud och uppfyllda av vördnad inför Honom. Denna sanning uttrycks tydligt i kapitel 3, verserna 190–191 i Koranen, och den bekräftas även på andra ställen i boken. Här är två verser som understryker denna idé:

Ser du inte att Gud låter regn falla från skyn och att Vi därmed frambringar frukter av olika slag? Och i bergen finns strimmor, vita och röda i skiftande nyanser, och korpsvarta klippor; likaså uppvisar människor, vilddjur och boskap en mångfald av färger. Av Guds tjänare är det endast de med kunskap som fruktar Honom. Gud är allsmäktig och ständigt förlåtande. (Koranen 35:27–28)

I vår tid har många nya och vidare möjligheter uppstått för att förstå den gudomliga rationalismen. Modern vetenskaplig forskning har blottlagt dolda aspekter av naturen, vilka kan betraktas som förlängningar av den gudomliga rationalismen. Koranen hade redan antytt dessa framtida upptäckter. En koranvers i detta ämne lyder:

Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända tills det står helt klart för dem att detta är Sanningen. (41:53)

Det finns en hadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. återgiven av Anas ibn Malik, i vilken profeten Muhammad sade: ”Liknelsen om mitt samfund är som regnet – man vet inte om dess början är bäst eller dess slut.” (Musnad Ahmad, hadith nr 12461). Regn för först med sig många välsignelser. Men senare, när jorden har fått näring, börjar den frambringa gräs, träd och grödor. Då mångfaldigas välsignelserna. Nu finns skördar, blommor och frukter som blir till stor nytta för människorna. Detsamma gäller för profeten Muhammads religion. När den först framträdde befann sig världen fortfarande i sin förvetenskapliga tidsålder. Redan då drog denna tros anhängare stor nytta av den. Senare, när världen trädde in i den vetenskapliga eran, skulle de troende återigen erhålla betydande fördelar – denna gång genom nya möjligheter. I detta skede kommer islams intellektuella och andliga storhet att återetableras i människors medvetande på ett förnyat och kraftfullt sätt. Hadithens förutsägelse om en stor välsignelse under det muslimska samfundets senare del syftar sannolikt på dessa vetenskapliga sanningar. Dessa upptäckter har öppnat dörren för betydligt vidare möjligheter – vilket låter människor uppnå högre nivåer av visshet och demonstrera islams sanning för andra med färska och övertygande bevis.

Ett enkelt exempel

Lärdomen från ovanstående hadith kan omformuleras enligt följande: den mänskliga historien är uppdelad i två huvudsakliga perioder – den förvetenskapliga eran och den eftervetenskapliga eran. Enligt denna uppdelning förlitade sig människor under den tidigare perioden på traditionell kunskap, medan de under den senare perioden började tänka utifrån vetenskaplig information.

Enligt hadithen har båda perioderna fungerat som källor till andlig näring för profeten Muhammads efterföljare. Under den traditionella eran hämtade de styrka för sin tro ur äldre förståelseformer. På samma sätt kommer de under den vetenskapliga tidsåldern att fortsätta finna intellektuellt stoff som förstärker deras övertygelse. För att förtydliga denna punkt följer här ett enkelt exempel. Koranen nämner ofta välsignelser på jorden. En sådan vers lyder: ”Det är Gud som har gjort jorden till en viloplats för er.” (40:64). I äldre tider fann de troende trosbaserad insikt i denna vers. De kände djup tacksamhet mot Gud och reflekterade över hur fridfull och stabil jorden är för dem att leva på. De förstod att om jorden ständigt skakade eller var ostadig, skulle det vara ytterst svårt att leva ett lugnt och tryggt liv.

Under den moderna vetenskapliga tidsåldern har nya undersökningsmetoder visat att jorden, i motsats till tidigare föreställningar, inte alls vilar stilla eller orörlig – den rör sig ständigt. Ny forskning visar att jorden roterar på två sätt samtidigt: för det första rör den sig kring solen i sin bana, och för det andra snurrar den kring sin egen axel. Denna vetenskapliga upptäckt har gjort innebörden i koranversen ännu starkare. I ljuset av ny kunskap framträder versens budskap med ännu större eftertryck: hur god och barmhärtig är inte Den som har gjort jorden till en plats av fred och trygghet för er – trots att den ständigt rör sig på två skilda sätt.

Det är Gud som har gjort jorden till ett stabilt hem för er (trots jordens oavbrutna dubbla rörelse). Utifrån liknelsen i hadithen skulle en människa under regnets inledande skede helt enkelt se jorden som ett tecken på Guds barmhärtighet – eftersom den var en fridfull plats att vistas på. Under regnets andra skede borde hon dock känna ännu större tacksamhet mot Gud. Detta beror på att trots att jorden ständigt rör sig på två olika sätt, har Gud ändå gjort den till en plats av fred och stabilitet för henne.

Universums ursprungliga explosion

Här följer ett exempel på gudomligt resonemang. I kapitel 21 i Koranen omnämns en kosmisk händelse. Versen lyder i översättning: ”Inser de inte, de som förnekar sanningen, att himlarna och jorden en gång utgjorde en sammanhållen massa och att Vi klöv dem isär? Och att Vi har skapat allt levande av vatten? Vill de ändå inte tro?” (21:30).

Denna vers använder orden ratq och fatq. Ratq avser ett förenat eller sammansmält tillstånd, vilket beskriver universums ursprungliga materia som från början existerade i en tätt sammanhållen form. Fatq å andra sidan betecknar särskiljandet av dessa element – en händelse där en explosion ägde rum inom denna ursprungliga massa, varefter dess beståndsdelar spreds ut över rymdens väldiga vidder. Efter en lång process uppstod det nuvarande universumet. Tidigare korankommentatorer tolkade denna vers utifrån dess raka, bokstavliga innebörd. Även med sin enkla formulering bär versen ett stort andligt värde för troende. Men i modern tid har vetenskaplig forskning avtäckt detaljerna bakom detta allmänna uttalande i Koranen – detaljer som leder till visshet och djupare förståelse. Modern astronomi lär oss att det för omkring tjugo miljarder år sedan fanns en superatom i rymden. Plötsligt exploderade den. Dess partiklar skingrades över det väldiga universumet och formade så småningom den struktur vi observerar i dag. Samtliga himlakroppar – inklusive vår egen jord – har sitt ursprung i denna händelse.

Det finns två slags explosioner: en som är noggrant planerad och en som inträffar spontant, utan någon planering. Erfarenheten visar en tydlig skillnad mellan dessa två typer. Oplanerade explosioner leder uteslutande till förstörelse. När exempelvis en bomb eller ett ammunitionslager exploderar av misstag, blir resultatet alltid skada och förödelse. Den andra typen är en planerad explosion, utförd med ett specifikt syfte. Till exempel när man spränger genom berget i ett massiv för att bygga en tunnel. Denna form av explosion ger nyttiga och konstruktiva resultat. Som den vetenskapliga forskningen visar, inleddes universum med en explosion – Big Bang.

Denna händelse ledde till ytterst gynnsamma och meningsfulla resultat. Detta visar tydligt att explosionen var avsiktlig och omsorgsfullt planerad. En medveten Skapare utlöste medvetet denna explosion utifrån en specifik ritning. Till följd av detta frambringades exakt de resultat som avsågs i planen. Med denna moderna förståelse blir versen i Koranen – ”Inser de inte, de som förnekar sanningen, att himlarna och jorden en gång utgjorde en sammanhållen massa och att Vi klöv dem isär?” (21:30) – djupt meningsmättad.

Denna vetenskapligt belagda början på universum bevisar, även ur ett rent mänskligt perspektiv, att universum har en Skapare. Han skapade det med en meningsfull och genomtänkt plan. När denna sanning väl står klar, följer det naturligt att varken människans eller universums skapelse kan vara utan syfte. Som Koranen uttrycker det på ett annat ställe: ”Herre, Du har inte skapat allt detta utan mening.” (3:191).

Trots denna uppenbara sanning har de som förnekar universums mening och syfte ingen fast grund för sitt förnekande. Gudomlig reflektion (Rabbani ta‘aqqul) innebär inte att man bevisar att varje vetenskapligt begrepp redan finns nämnt i Koranen, eller att all vetenskaplig kunskap har hämtats direkt från den. En sådan uppfattning speglar ett missförstånd om både islam och vetenskap. I själva verket representerar ett sådant förhållningssätt inte en sund korantolkning – det är bara ett tomt försök att utnyttja Koranen för att stärka nationell eller kulturell stolthet. Det äger föga intellektuellt eller andligt värde.

Sann gudomlig reflektion innebär följande: när Koranen anspelar på någonting och moderna vetenskapliga upptäckter kastar nytt ljus över det, uppmuntras vi att förstå dessa koraniska antydningar i skenet av sådana upptäckter.

Detta är exakt vad som avses i hadithen: ”Dess underverk skall aldrig upphöra.” (Sunan al-Tirmidhi, hadith nr 2906). Med andra ord tar Koranens förunderliga djup aldrig slut. Denna hadith förutsäger att vetenskapliga upptäckter i framtiden kommer att fortsätta avslöja Koranens djupare innebörder. På så vis kommer Koranens förträfflighet att fortlöpande uppenbaras, ända fram till domedagen.

Exemplet med par

I Koranen står det: ”och av allt har Vi skapat par, så att ni må begrunda.” (51:49). Denna vers belyser en iakttagbar aspekt av dagens värld och manar människor att reflektera och dra lärdom av den. Koranen hänvisar till detta fenomen med ordet ”par” (zaujain). Kommentatorer i äldre tider har förklarat begreppet par på skilda sätt. Alla dessa tolkningar ger värdefulla insikter. Men när vi analyserar denna vers i ljuset av moderna vetenskapliga upptäckter, ger den en förnyad känsla av visshet.

Enligt Koranen tjänar detta som ett skäl till att stärka ens tro (48:4). Modern forskning har visat att den polaritets- eller parprincip som vi observerar hos människor även gäller för allting i universum. Ingenting är fullständigt i sig självt; det blir fullständigt först när det förenas med sin motpart.

I den materiella världen innehåller atomer till exempel både negativa och positiva partiklar. Hos växter framträder parprincipen som hanliga och honliga delar. Den ena kallas hanblomma (ståndarblomma) och den andra honblomma (pistillblomma). Samma mönster observeras hos djuren – varje art existerar i par: hanen och honan. På samma sätt uppträder även människor i par, som man och kvinna.

Om vi betraktar denna allmänna parprincip finns det ett undantag som sticker ut: den mänskliga världen. Trots sin aktivitet och sina framsteg förblir den ofullständig. För att bli hel behöver den en motpart – ett par. Detta par saknas dock i den nuvarande världen. Erfarenheten visar att dagens värld styrs av egenintresse. De flesta relationer kretsar kring personlig vinning. Ändå längtar människan naturligt efter en principfast och idealisk värld. På grund av begränsade resurser och individens valfrihet är det omöjligt att skapa en sådan värld här. Denna brist antyder att den nuvarande världen måste ha ett par som kompletterar den. Eftersom denna värld grundar sig på egenintresse måste dess motpart vara en värld grundad på värden. Endast en värdebaserad värld kan fylla det som saknas och skänka fullbordan. Denna fullbordade värld är det Hinsides.

I det Hinsides har Gud skapat Paradiset – en värld fri från alla ofullkomligheter och begränsningar. Det är en värld utan rädsla eller sorg, där varje förutsättning för fullständig tillfredsställelse och evig fred är närvarande. I detta jordiska liv existerar allting i par – utom en enda sak: denna världs motpart. Detta enastående undantag pekar med styrka mot att dess saknade motstycke måste existera, och visar mot en högre verklighet bortom detta liv. Paren till allting annat är synliga i denna värld, men i syfte att pröva människan har den mänskliga världens par hållits dolt i den osynliga världen. Efter döden kommer alla människor att träda in i den nästa världen – och där kommer de att i verkligheten finna sitt saknade par. Ämnet gudomlig reflektion är vidsträckt och rymmer många aspekter. Här har endast ett fåtal exempel delats för att förtydliga begreppet. Författaren har behandlat andra sidor av detta ämne i sina övriga böcker, där ytterligare detaljer finns att hämta.