Vissa människor har inte riktigt underkastat sig Gud, trots att de gör stora anspråk på att falla ner inför Honom. Om sådana människor sägs det att i livet efter detta, när de blir tillsagda att falla ner inför Gud, kommer de inte att kunna göra det. Koranen (68:42) säger:

"På den dag då sanningen skall blottläggas, skall de uppmanas att falla ner, men de skall inte kunna göra det".

Att nedfalla inför Gud i bön är inte en tidsbunden, rituell fysisk handling. Snarare indikerar det ens underkastelse inför den Högsta Verkligheten. Det symboliserar villigheten att underordna hela sitt liv sanning och rättvisa. I denna mening nämner denna koranvers alltså inte "nedfall" i en begränsad bemärkelse, utan talar om en mycket viktig verklighet i hela livet.

Om du ser dig omkring, kommer du inte att finna någon person eller gemenskap som helt och hållet har bugat inför, eller underordnat sig, sanningen. Utåt sett gör dock alla en skådespelarbild av att ha gjort det. Alla påstår sig agera mycket rättvist. Men detta bedrägliga beteende är bara möjligt i denna värld där människor prövas. Situationen kommer att förändras totalt i livet efter detta. Ett falskt mynt kan fungera på en marknad men inte i en bank. Likaså kommer det i livet efter detta inte längre att vara möjligt att ljuga och dölja det med till synes vackra ord. Du kommer inte att kunna försöka bevisa att orättvisa är rättvisa, och så vidare. I livet efter detta kommer ord helt enkelt att vägra att acceptera felaktiga betydelser. Det kommer då inte att vara möjligt för någon att kalla förtryck för "rättvisa" eller att presentera falskhet i skepnad av "sanning". Vid den tiden kommer skillnaden mellan det yttre och det inre, det yttre och det inre, att utplånas. Människor kommer bara att tala det som finns i deras hjärtan. På domens dag kommer alla att framstå som de verkligen är, inte som de på konstgjord väg framstår inför andra i den här världen.

Människor gör sig påminda om att vara sanningsenliga inför andra. Detta får dem att tro att de verkligen är sanningsenliga. Men i själva verket är det bara de människor som är sanningsenliga som visar sig vara sanningsenliga inför Gud.

En känslig fråga

Döden är den märkligaste, mest mystiska händelsen i våra liv. Varje människa är desperat att veta vart hen kommer att ta vägen efter sin död.

Den berömde amerikanske kristne missionären Billy Graham skrev en bok med titeln "Lyckans hemlighet ". I boken nämner han att han en dag fick ett brådskande meddelande från en högt uppsatt ledare som bad honom att träffa honom omedelbart. Och så gav han sig av. När han träffade ledaren på sitt kontor tog den senare honom till ett separat rum och sa under samtalet till honom:

"Jag är en gammal man. Livet har förlorat all mening. Jag är redo att ta ett ödesdigert språng ut i det okända. Unge man, kan du ge mig en strimma av hopp?"

Döden förföljer var och en av oss. I barndomen och ungdomen glömmer man bort den. Men slutligen får ödet bestämma sin gång. När de blir gamla förlorar människorna sin styrka och inser att de snart ska dö. Och då tvingas de tänka på vad som händer efter döden. De börjar söka efter en strimma av hopp som kan ge deras liv lite ljus efter deras död.

Guds profeter kom till denna värld för att ge människor detta ljus av hopp. De berättade för oss att det finns en annan värld, efter döden, en värld som är evig och ideal. De berättade för oss att inträdet i den världen är för dem som före sin död gjort sig förtjänta av den världen genom rättfärdiga gärningar. Denna verklighet anges i Koranen (10:25) så här:   

"Gud kallar människan till fridens hem".