I praktiken är det istället muslimerna som lider av "westofobi". Islamofobi är således helt enkelt en anklagelse och inte ett verkligt fenomen. I islamiska termer är detta ett fall av att "kalla andra med kränkande smeknamn" och är förbjudet enligt tron. Först och främst måste muslimer därför sluta använda denna term för andra, för Koranen lyder:
"Ni troende, låt inte vissa män bland er förlöjliga andra. Det kan hända att de senare är bättre än de förra. Inte heller ska vissa kvinnor skratta åt andra. Det kan hända att de senare är bättre än de förra. Förtala inte varandra eller var sarkastiska mot varandra, och kalla inte varandra med smeknamn. Hur illa är det inte att få ett ont rykte efter att ha antagit tron! De som inte ångrar sig är ogärningsmän." (49:11)
Faktum strider mot vad muslimer tror. Varför säger muslimer att väst har islamofobi? Anledningen är att muslimer ger en negativ tolkning av en händelse som involverar islam och väst. Väst menar dock egentligen ingenting negativt. I det här fallet ligger ansvaret hos muslimerna och inte väst. Så i verkligheten, om det finns något, så är det muslimfobi. Förbittringen är inte mot islam utan mot muslimernas o-islamiska sedvänjor. Vi måste reflektera över och bli mer introspektiva över våra handlingar och deras effekt på andra.
Om muslimer introspekterar och korrigerar sina handlingar, skulle de inte längre förbli en problemgemenskap för någon. Man måste komma ihåg denna naturliga princip som ges i en tradition av profeten, "Var godhjärtad, så ska godhet visas dig" ( Al-Mojam al-Saghir av Al-Tabarani, HadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. nr 1169). Detta betyder att om du önskar kärlek från andra i denna värld, måste du först bli en källa till kärlek för dem. Du kan inte förvänta dig kärlek från andra samtidigt som du hyser hat i ditt hjärta mot dem. Detta perspektiv belyser islamofobins verklighet.
