Mamun Rashid (108-218 AH), en kalif från den abbasidiska dynastin, var trots sin hänsynslösa behandling av politiska motståndare mycket vänlig och omtänksam mot vanliga människor. En gång kom en äldre kvinna från Bagdad in på hans hov och närmade sig honom. ”Jag är en fattig kvinna”, klagade hon till kalifen. ”Jag ägde en gång en tomt, men en tyrann har tagit den ifrån mig. Han ville inte lyssna på mina rop, så jag har kommit till dig för att be om rättvisa.”

”Vem har behandlat dig illa på det här sättet?” frågade kalifen. Den äldre kvinnan pekade på personen som satt bredvid kalifen. Mamun Rashid såg att det var hans son, Abbas, som hon pekade på. Han beordrade sin vizir, dvs. sin främste rådgivare, att ta Abbas och ställa honom bredvid den äldre kvinnan. Denna order utfördes. Nu bad kalifen dem båda att lägga fram sina ärenden.

Prinsen talade vacklande och lågmält. Men den äldre kvinnan talade bestämt och med hög röst. Viziren förmanade henne att tala mjukt och respektfullt då hon var i kalifens närvaro. Men kalifen ingrep och sa att hon skulle uttrycka sig som hon ville. Det var sanningen som hade fått den äldre kvinnan att tala högt och lögnen som hade gjort prinsen stum. Hon befanns ha rätt i sitt yrkande. Fallet avgjordes till hennes fördel, och landet återlämnades till henne.

Sanningen är en kraft i sig. Övertygelsen om att ha rätt gör en djärv. Den som uttalar sanningen gör det utan rädsla. Hans tal är fritt från motsägelser och artificialitet. Det finns ingen inkonsekvens i vad han säger. Det finns inget spår av skuld i hans ansikte när han talar och ingen tvekan i hans röst. Som ett resultat finns det en kraft i rösten hos den som har rätt som övertygar lyssnaren.

Man kan emellertid inte tala övertygande om ens påstående är falskt. Ens dåliga samvete kommer att manifesteras i ens röst; ens ansikte kommer att återspegla en brist på inre övertygelse. Försöket att göra ens lögner trovärdiga kommer att innehålla skenbara motsägelser. Trots att man har en tunga kommer man att vara så gott som mållös. Man bör aldrig glömma att Gud är ens vittne.

Ovanstående exempel visar i vilken utsträckning islam gav kvinnor frihet genom muslimsk historia.