Frågan som omedelbart uppstår efter en skilsmässa gäller hur man ska kunna täcka sina nödvändiga utgifter. Svaret är att vända sig till den islamiska arvsrätten. Om kvinnor fick sin rättmätiga andel enligt islamisk lag, skulle det aldrig uppstå någon situation där en kvinna blir utblottad. Men tyvärr får majoriteten av muslimska kvinnor inte den arvslott från sina avlidna fäder och makar som den islamiska lagen föreskriver. Om de fick det, skulle det mer än väl räcka för att hantera sådana nödsituationer.

Islam har emellertid inte lämnat kvinnors ekonomiska trygghet åt arvsrättens osäkerhet, eftersom föräldrar inte alltid äger egendom som kan delas mellan barnen. Ytterligare arrangemang har därför fastställts genom underhållslagen, men denna har ingen koppling till skilsmässolagen. Svaret på frågan måste alltså sökas i den islamiska underhållsrätten. Här följer en kort beskrivning av några av dess aspekter:

Om den frånskilda kvinnan är barnlös eller om barnen inte har egen inkomst, faller enligt islamisk lag ansvaret för hennes försörjning på hennes far. Hennes situation blir då densamma som före äktenskapet. För att citera Fath al-Qadir:

Fadern är ansvarig för att bära sin dotters utgifter fram till hennes äktenskap, om hon saknar egna medel. Fadern har ingen rätt att tvinga henne att arbeta, även om hon skulle kunna. När flickan blir skild och väntetiden är över, åligger det åter fadern att stå för hennes försörjning.

Om den frånskilda kvinnan har en son som är familjens försörjare, faller ansvaret helt på honom. Allt som rättmätigt tillkommer en hustru blir då sonens skyldighet att tillhandahålla: mat, dryck, kläder, bostad och även tjänare, om det är möjligt.

Om fadern är avliden och även hennes barn saknar möjlighet att försörja henne, är hennes närmaste släktingar – såsom bröder eller farbröder – ansvariga för hennes uppehälle. Om inte heller denna tredje möjlighet finns, ålägger den islamiska shari‘an statskassan (baitul mal) att stå för hennes utgifter. Hon har då rätt att få medel för sina nödvändigheter.

På grund av de många bestämmelser som finns inom islamisk lag för kvinnors trygghet har det aldrig i den islamiska historien förekommit att muslimska frånskilda kvinnor har lämnats vind för våg, hjälplösa och utan någon som tar hand om dem.

Den indiske kolumnisten Khushwant Singh har påpekat att vi inte hör om muslimska kvinnor som begår självmord eller torteras på samma sätt som hindu­kvinnor, vilket visar att islam redan har gett dem tillräcklig frihet och gjort tillräckliga arrangemang för att de ska kunna få stöd i nödsituationer.

En ny dimension har tillkommit i vår tid, eftersom dagens kvinnor kan lämna hemmet för att arbeta och därför inte är lika helt beroende av män som tidigare. Det finns då inget behov av lagar som försörjer dem på männens bekostnad. När de tjänar pengar på samma sätt som män, vad är då poängen med en sådan lag? Endast i undantagsfall behöver de tas om hand, och sätt att göra detta kan i regel ordnas på ett tillfredsställande sätt på personlig nivå.