Vetenskapen är i sin sanna essens helt enkelt upptäckten av den naturliga världens kunskap – kunskap som Koranen redan anspelade på med dessa ord: ”Vi skall visa dem Våra tecken i universum och inom dem själva, tills det blir uppenbart för dem att detta är Sanningen.” (Koranen 41:53)

Den bild av universum som uppenbaras genom moderna vetenskapliga upptäckter överensstämmer perfekt med vad Koranen tidigare beskrivit. På så sätt fungerar modern vetenskap som en detaljerad förklaring av de ledtrådar som ges i den gudomliga boken och bekräftar även dess sanning. En kort överblick över dessa upptäckter presenteras här.

Enligt modern vetenskap började universum för ungefär 13,8 miljarder år sedan. Sedan dess har det genomgått olika gradvisa förändringar för att nå sin nuvarande form. Hela berättelsen om denna resa finns i böcker om ämnet och kan också upplevas visuellt på ett vetenskapligt planetarium. Jag såg personligen denna presentation på ”National Planetarium i Washington”.

Vetenskapliga studier visar att det för cirka 13,8 miljarder år sedan uppstod en ”superatom” i rymden. Den innehöll alla de partiklar som i dag utgör universum. Med andra ord existerade hela universum en gång som ett massivt klot, tätt sammanpackat. Partiklarna i detta klot hölls samman av en mycket stark inre dragningskraft. Enligt fysikens kända lagar var det omöjligt för dessa partiklar att på egen hand separeras och röra sig utåt.

I det ögonblicket ägde en oerhört kraftfull explosion rum inuti superatomen. Omedelbart efter explosionen skingrades dess partiklar och började röra sig snabbt utåt. Med tiden samlades dessa partiklar i den vidsträckta rymden. Ur dessa grupper bildades de himlakroppar vi känner till i dag – stjärnor, planeter, galaxer, solsystemet, jorden och månen.

Denna explosion av superatomen visar på två nyckelfaktorer. För det första att det fanns ett mäktigt väsen utanför universum som redan existerade och som genom ett avsiktligt ingripande utlöste denna extraordinära händelse – vilket fick partiklarna att röra sig utåt i stället för inåt.

Den andra anmärkningsvärda punkten är att explosioner i regel orsakar förstörelse. Från smällare till bomber resulterar varje explosion – utan undantag – i skada. Explosionen av superatomen var dock ett undantag: den orsakade ingen förödelse. I stället ledde den enbart till gynnsamma och konstruktiva resultat. Denna unika händelse visar att universums Skapare besitter oändlig makt. Han har full kontroll inte bara över själva händelsen utan även över dess resultat.

Studier visar att vårt universum ständigt expanderar och breder ut sig likt en ballong som blåses upp. Detta tyder på att universum hade en definitiv början. Om universum vore evigt skulle dess expanderande natur ha lett till dess slut vid det här laget. Det faktum att universum hade en början antyder också att någon måste ha fört det till existens. Något som inte existerar kan endast uppstå när det redan finns någon som existerar och väljer att skapa det.

Det finns oräkneliga tecken i universum som visar att det har en enda planerare och herre. Om det fanns fler än en skulle universum definitivt falla i oordning.

Till exempel är avståndet mellan jorden och solen omkring 93 miljoner miles. Detta avstånd förblir konstant. Om det skulle förändras skulle konsekvenserna bli ödesdigra. Om avståndet exempelvis ökade till 200 miljoner miles skulle jorden bli så kall att vatten, växter, djur och människor alla skulle frysa till is. Om avståndet omvänt minskade till 50 miljoner miles skulle hettan bli så extrem att allting, inklusive människor, skulle brinna upp.

Detta visar att solen och jorden har samme Skapare. Om de hade olika skapare skulle var och en kunna agera utifrån sin egen vilja, och avståndet mellan dem skulle ständigt förändras. Till följd av denna obalans skulle mänskligt liv på jorden inte vara möjligt.

I universums väldiga och okända vidder utmärker sig vår planet jorden som ett sällsynt undantag. Här finner vi vatten, luft, växter och många andra förutsättningar för mänskligt liv. I rymdens tomhet känner vi inte till någon annan värld där sådana livsbetingelser råder. Detta undantag visar att världen inte skapades av enbart livlös materia. I stället är den ett verk av ett medvetet väsen. Om världen bara vore resultatet av slumpmässiga materiella krafter skulle det finnas många jordliknande planeter – inte bara en.

Allting i vår värld är fyllt av mening. Sakernas innebörd visar att denna värld är produkten av en avsiktlig skapelse. Ingen annan teori kan förklara den visdom och det syfte vi observerar i universum.

Betrakta jordens storlek som ett exempel. Dess nuvarande omkrets är ungefär 25 000 miles. Denna storlek är av stor betydelse. Om jordens omkrets vore 50 000 miles skulle gravitationen bli så stark att den hindrade människans naturliga tillväxt. I ett sådant scenario skulle endast dvärgväxta människor kunna existera.

Om jordens storlek omvänt minskades till 12 000 miles skulle dess gravitationskraft bli så svag att den inte kunde hejda människans växt. Människor skulle växa sig lika höga som palmer. Dessutom skulle många andra ogynnsamma förhållanden uppstå, vilket skulle göra alla former av mänsklig civilisation och utveckling omöjliga.

När vi begrundar dessa fakta står det klart – ur ett vetenskapligt perspektiv – att vi inte har något annat val än att acceptera att denna värld har en Skapare, och att denne Skapare måste vara en enda. Verkligheten är den att vårt val inte står mellan ett universum med Gud och ett universum utan Gud. Vårt verkliga val står i stället mellan ett universum med Gud och inget universum alls. Med andra ord: om vi förnekar Guds existens tvingas vi också förneka universums existens. Eftersom vi inte kan förneka universums existens, kan vi inte heller förneka Guds existens. I denna fråga finns det inget annat alternativ.