I samhällslivet, när jag umgås med andra, händer det gång på gång att en person avger ett löfte till någon annan. Ett sådant löfte är tydligen mellan två individer eller två grupper. Men det finns en tredje part, och det är Gud, som nödvändigtvis är närvarande som vittne. Eftersom detta är så blir varje löfte ett gudomligt åtagande.

Det är därför en troende blir extremt känslig när det gäller löften. Han är övertygad om att varje löfte som ges till en annan är inför Guds ögon, och att den som ger ett löfte kommer att vara ansvarig inför Gud. Denna övertygelse tvingar honom att vara extremt ansvarsfull när det gäller löften. Närhelst han ger ett löfte bör han absolut uppfylla det.

I ett samhälle där människor har en sådan karaktär att de uppfyller sina löften, blir varje individ förutsägbar till sin karaktär. I ett sådant samhälle råder den speciella egenskapen i stor skala. I resten av universum fungerar varje himlakropp med 100 % noggrannhet. Till exempel kan man i förväg veta om stjärnornas och planeternas rotation och var de skulle befinna sig efter de kommande hundra eller tusen åren. På samma sätt vet vi i förväg när det gäller vatten vid vilken kokpunkt det kommer att nå. På detta sätt har hela universum fått en förutsägbar karaktär.

I ett samhälle där människor uppfyller sina löften frodas många andra dygder. Till exempel grälar inte människor i ett sådant samhälle i sina kontakter, och det finns en atmosfär av förtroende för varandra. I ett sådant samhälle lever alla i ett fredligt tillstånd eftersom de inte är rädda för att andra ska bryta deras löften i sina kontakter med dem.

Att uppfylla ett löfte är en handling av ädel etisk kvalitet och tron ​​uppmuntrar denna ytterst sublima dygd.