För sanningssökare tjänar hans liv och läror som en förebild och lockar alla till den sanna vägen.

Muhammad, som betyder den lovprisade, föddes år 571 i den nordarabiska staden Mecka, som då huvudsakligen beboddes av Quraysh-stammen. Vid den tiden åtnjöt denna stam stort anseende i hela Arabien och grannländerna på grund av stadens position som ett blomstrande handels- och religiöst centrum.

Deras karavaner, som färdades till Syrien och Jemen, och den äldsta helgedomen Kabah i Mecka, lockade årligen ett stort antal arabiska pilgrimer. Även om de flesta araberna då var avgudadyrkare, hade flera andra religioner, inklusive kristendom och judendom, anhängare i Arabien. Men ingen av dessa andra religioner kunde påstå sig någon gång ha varit religion för mer än en försumbar minoritet.

Muhammeds familj tillhörde en av Qurayshs adliga klaner – Banu Hashims klan. Han växte upp som föräldralös. Hans far Abdullah dog innan han föddes och hans mor Amina dog när han var sex år gammal. Det föll först på hans farfar Abdul Muttalib att ta hand om honom och sedan på hans farbror Abu Talib. Redan från sin tidiga ungdom imponerade han på sina landsmän som en person med hög integritet, och de kallade honom den pålitlige (Al-Ameen).

När Muhammed var tjugofem år gammal gifte han sig med Khadija, en förmögen och ädel änka som hade anlitat honom för att hantera hennes karavanhandel och som hade utvecklat stor beundran och respekt för hans ädla karaktär.

Khadija var mycket vidsynt och förstående. Khadija var en mycket förmögen kvinna och Profeten hade nu alla möjligheter att leva ett lyckligt och tillfredsställt liv. Men Profeten var en sanningssökare. Han var inte nöjd med denna materiella världs nöjen. Han brukade därför dra sig tillbaka i flera dagar till en grotta som hette Hira på en kulle nära Mecka för meditation och andlig hängivenhet. När han år 610 e.Kr. fick sin gudomliga kallelse i den grottan var Khadija den första att erkänna honom som Allahs apostel och att konvertera till islam. Hon förblev fram till sin död år 620 e.Kr. en källa till tröst och stöd för honom. Hon spenderade gärna all sin rikedom för islams sak.

En dag, under sitt fyrtionde levnadsår, medan han satt ensam i grottan, uppenbarade sig en Guds ängel för honom i mänsklig skepnad och talade till honom med Guds ord:

”Förkunna i din Herres namn att Han har skapat, skapat människan från en blodklump – Förkunna! Och Herren är den generösaste. Han som har gett människan kunskap genom pennan, gett henne kunskap om vad hon inte visste…” ( Koranen , 96:1-5)

Profeten hade funnit svaren på sina frågor. ”Har Vi inte vidgat ditt hjärta för dig och befriat dig från den börda som tyngt din rygg ...” ( Koranen , 94:1-3) Hans rastlösa själ var nu i gemenskap med universums Herre. Gud valde honom nu till sin speciella sändebud och gav honom vägledning. Guds uppenbarelse började sjunka ner över honom och fortsatte att göra det i tjugotre år, vid slutet av vilken tid Guds sista skrift, Koranen, nådde sin fullbordan.

Under det tolfte året av sitt uppdrag togs profeten upp till himlen, denna resa är känd som Miraj (uppstigning). Koranen har hänvisat till denna händelse i kapitlet med titeln: Al-Isra (Nattresan) "Prisad vare Han som bar sin tjänare om natten från Masjidul Haram (Kabah) till Masjidul Aqsa (Jerusalem)".

Muhammeds karriär som profet varade i ungefär 23 år, varav ungefär hälften tillbringade han i Mecka och resten i Medina, som ligger cirka 450 kilometer norr om Mecka. Under den första perioden mötte hans ansträngningar att vinna Meckas befolkning till islam hårt motstånd, och år 622 e.Kr. var han tvungen att emigrera, tillsammans med de få anhängare han hade lyckats konvertera, till Medina. Här fick profeten ett hjärtligt välkomnande och gick från en framgång till en annan. Vid sin död år 632 e.Kr. hade han förenat hela Arabien under islams fana och fullbordat sitt budskap till mänskligheten.