Vad är fundamentalism?

Fundamentalism innebär att man lägger tonvikt vid strikt efterlevnad av de grundläggande principerna i en uppsättning trosuppfattningar. Termen tillämpades ursprungligen på en särskild grupp kristna teologer som fick framträdande plats i USA under 1800-talet. De publicerade en serie häften mellan 1909 och 1915 kallade The Fundamentals: Testimony to the Truth. I dessa häften definierade de vad de ansåg vara de absolut grundläggande doktrinerna inom kristendomen. Kärnan i dessa doktriner var Bibelns bokstavliga ofelbarhet i varje ord. De som stödde dessa trosuppfattningar under debatten på 1920-talet kom att kallas fundamentalister.

Termen "fundamentalism" började tillämpas på islamisk återupplivning under sista kvartalet av 1900-talet. Denna term användes dock inte för muslimer i exakt samma bemärkelse som den tillämpades på kristna. Det finns också en viss meningsskiljaktighet i denna fråga bland forskare. Men utan att gå in på detaljerna i detta vill jag säga att termen islamisk fundamentalism tillämpas på två olika typer av rörelser. Den ena är lik den som Muslimska brödraskapet (Ikhwanul Muslimun) representerar, vilken uppstod för att åstadkomma en politisk revolution. Den andra är den typ som förespråkar en återgång till trons ursprungliga grundvalar, till exempel de som definierades av Ibn Taimiya på 1300-talet. Detta senare syfte är fortfarande drivkraften bakom Salafia- och Wahabiya-rörelserna.

Syftet med den första formen av islamisk fundamentalism, den som Ibn Taimiya representerar, är att sätta stopp för tillägg och innovationer (bida) i religiösa frågor och att ersätta dem med sunnahProfetens sedvänjor och föredöme., den ursprungliga formen av islamisk shariaIslamisk lagstiftning baserad på Koranen och Sunnah..

Syftet med den andra formen av fundamentalism är att sätta stopp för icke-islamiska politiska system och ersätta dem med ett islamiskt politiskt system. Båda formerna av fundamentalism är helt olika varandra. Kampen mot innovation (bida) är begränsad till frågor om tro och dyrkan.

Våld följer inte nödvändigtvis med rörelser av denna natur. Dessutom syftar den till och handlar om intern reform av muslimer. Därför finns det i de relevanta aktiviteterna ingen möjlighet att komma i konflikt med icke-muslimer. Men när det gäller den andra typen av fundamentalism har den från första början riktats mot politiska makthavare, och oavsett om de oundvikliga konfrontationerna har varit med muslimska eller icke-muslimska makthavare, har en sådan rörelse till sin natur krävt användning av våld.