I den här världen har vi många saker som gör att vi kan överleva och blomstra. Vi har fysiska kroppar, till exempel. Vi har vänner och släktingar. Vi har möjligheter till arbete. Vi har pengar. Det finns ett fantastiskt livsuppehållande system runt omkring oss som är finjusterat för att upprätthålla livet. Och så vidare.

Alla dessa saker är tillgängliga för oss i den här världen. Medvetet eller inte tror vi att vi äger sådana saker, eller att de tillhör oss. Vi föreställer oss att de kommer att finnas kvar hos oss för alltid. Men efter en begränsad tid dör var och en av oss, och vi tvingas lämna alla dessa saker bakom oss. Vi måste nu resa, helt ensamma, till en helt annan värld. Vi konfronteras med evigheten framför oss, för vilken vi kommer att upptäcka att vi äger absolut ingenting alls.

Förutom de materiella tingen i denna värld finns det något annat vi har – vår personliga status. Var och en av oss anstränger oss på alla sätt vi kan för att etablera en viss position för oss själva. Vi förvärvar en status i samhället. Vi skapar en unik 'historia' för oss själva, som kommer att ses som en del av vår personlighet.

Denna status eller position som vi etablerar för oss själva i denna värld med stor ansträngning är också bara tillfällig. Döden kommer plötsligt att stjäla även den. Efter att vi dör kommer vi att träda in i nästa värld helt berövade våra materiella ägodelar såväl som den världsliga status som vi så noggrant försökte odla medan vi var på jorden.

Hur många av oss bryr oss om att vara uppmärksamma på detta?

Världen efter döden

En dag satt jag i mitt rum när jag hörde en låt spelas någonstans. Orden löd så här:

      Hur ska jag spendera de nätterna?

      Hur ska jag spendera de dagarna?

När jag hörde dessa ord vändes mina tankar plötsligt till tanken på livet efter döden. Jag sa till mig själv: ”I sin fas före döden har människan allt. Om hon känner sig törstig finns det vatten att dricka. Om hon är hungrig finns det olika typer av mat hon kan få. Allt som människan behöver finns tillgängligt i denna värld. Och bekvämligheter och lyx också. Så underbart!”

Och jag tänkte vidare: ”Allt detta är dock i livets skede före döden. I livet efter döden kan människan befinna sig i en evig öken, där det inte finns någonting alls för henne. Plötsligt kan hon befinna sig i ett tillstånd av total förlust och försakelse!”

Om du är medveten om att din död med säkerhet kommer, kommer den säkerligen att skaka dig ända in i rötterna.

Idag har människan allt, och imorgon, när döden övervinner henne, kommer hon inte att ha någonting alls. Detta är människans största problem. Denna insikt borde få oss att tänka mer på livet efter döden än på den här världen. Den borde leda oss till att planera för vår framtid – vår framtid i livet efter döden, så att vi kan räddas från ett fruktansvärt öde, om vilket Bibeln säger:

"Där skall bli gråt och tandagnisslan" (Matteus 13:42)

Nyheter om döden

Tänk på en man i 75-årsåldern eller så. När han var ung var han frisk. Men nu lider han av diverse krämpor. Dessa krämpor är egentligen nyheter eller ett förebud om hans förestående död. Men han ser dem inte på det sättet. Istället tänker han på dem helt enkelt som ett tillstånd som behöver botas. Och så går han från läkare till läkare, från ett sjukhus till ett annat, i jakt på bra behandling, tills han till slut har förbrukat alla sina pengar. Han stannar dock inte där. Han tar ett lån och går på en dyr behandling. Ändå lyckas inte heller det bota honom. Och sedan, inom kort, dör han!

Det här är berättelsen om inte bara en man, utan snarare om nästan varje enskild människa i världen.

Ålderdomen är för oss egentligen ett budskap om att döden är precis runt hörnet. När man blir gammal faller man offer för alla möjliga krämpor. Detta händer för att skaka om en och få en att inse att döden inte är långt borta. Om man sover kommer sjukdomen för att tvinga en att vakna. Om man är vaken kommer den för att tvinga en att gå upp. Och om man har gått upp kommer den för att tvinga en att gå. Sjukdomen kommer för att få en att inse att man snart står inför sin död.

Ålderdomen och de svårigheter som följer med den kommer alltid till dig för att chocka dig till denna insikt så att du börjar förbereda dig för din död innan den faktiskt inträffar. På så sätt kan du djupt fundera över vad som kan vänta dig i livet efter döden och så kan du därefter planera hur du vill spendera din återstående tid på jorden.

Men faktum är att de flesta människor helt enkelt inte lär sig alls av sådana saker. Ålderdom och sjukdomar är omelett eller budbärare om döden, men istället för att tänka på döden när dessa saker händer, tänker människor bara på att bota sina krämpor! De går runt till läkare och sjukhus, men slutligen dör de, i ett tillstånd av total hopplöshet. De lyckas inte få den hälsa de söker. Allt de får är döden.

Vi ser alla gamla och sjuka människor – nästan varje dag. Ändå, hur många av oss tar denna syn som ett förebud om vår egen förestående död? Hur många av oss drar lämpliga lärdomar av detta och börjar förbereda oss för vår död genom att leva våra liv på ett lämpligt sätt?

Få, om ens några, av oss gör det. I detta avseende är nästan alla människor helt blinda. Det är först när döden överfaller dem som de kan öppna sina ögon. Men att öppna sina ögon när man dör är helt meningslöst. Det är helt enkelt för sent!