Ålderdom

Människan upplever först barndom, sedan ungdom, sedan medelålder och sedan, efter det, ålderdom. Ålderdom är det sista möjliga stadiet för vem som helst i denna värld, eftersom nästa stadie efter den är döden.

I den här bemärkelsen är hög ålder ett slags "förhandsmeddelande" om ens förestående död. I ålderdomen blir kroppens organ svaga, och vissa av dem slutar till och med att fungera. Detta är ett tecken på att dödsögonblicket närmar sig. Det är, kan man säga, en obligatorisk påminnelse om döden.

Ålderdomen får en att stå vid gravens mynning.

Om ditt sinne är vaket och vaket, kommer du att veta att ditt dödsögonblick snart kommer, när du når ålderdomen, och att du då kommer att ställas inför Gud för att redogöra för ditt liv på jorden. På så sätt kan ålderdomens upplevelse verkligen skaka om dig. Den kan påminna dig om livet efter detta.

Ålderdomen säger människan att hennes resa inte slutar i denna värld, och att hon nu måste gå in i nästa värld och möta den gudomliga domstolen på domedagen.

Utan tvekan är den olyckligaste personen som får ett långt liv men inte lärt sig av sin ålderdom. Han förblev så likgiltig att han dog i det tillståndet.

Hög ålder är inte något oönskat. Det innehåller en möjlighet – att lära sig ovärderliga lärdomar. I Koranen (35:37) säger Gud:

"Gjorde Vi inte ditt liv tillräckligt långt för att du skulle kunna ta emot varning, om du skulle göra det?"

Människan föds in i den här världen för en begränsad tidsperiod. Så snart hon är född här börjar hennes nedräkning. Fram till omkring 35 års ålder rör sig hennes graf uppåt. Därefter börjar den sjunka, varefter det kommer medelålder, ålderdom och sedan död. Längs vägen möter man många svårigheter, såsom sjukdom, olyckor och diverse andra utmaningar.

På detta sätt börjar allt tas ifrån människan, ett efter ett: först ungdomen, sedan hälsan, sedan friden, och så vidare, tills döden kommer och allt som människan trott vara sitt eget, till och med hennes kroppsliga existens, tas ifrån henne. Efter detta återstår bara själen.

Döden är den allvarligaste upplevelsen någon kan gå igenom. Den betyder att allt man har förtjänat i fasen före döden kommer att tas ifrån honom för alltid. Efter detta kommer fasen efter döden. I denna fas kommer endast de goda gärningar som en person har gjort i fasen före döden att vara till någon hjälp för honom. Denna verklighet beskrivs i Koranen med följande ord (59:18):

"Ni som tror, ​​frukta Gud, och låt varje själ se till vad den samlar åt framtiden. Frukta Gud, Gud vet vad ni gör".