Kunskap utan insikt

KUNSKAP UTAN INSIKT

Kunskap är nödvändigt för att uppnå maarifah. Kunskap spelar en avgörande roll för att uppnå Guds-Insikt. En sådan individ besitter förmågan att överskrida ytlig kunskap och få insikt i de inre andliga realiteterna. 

Korantexten säger: ”Var medvetna om Gud; Han undervisar er” (2:282). I denna vers betyder ilm förståelse. Meningen med detta är att Gudsmedvetenhet (taqwa) hos en person kommer att framkalla en korrekt förståelse av religionen (At-Tafseer al-Qurtubi, Vol. 3, s. 406). Av detta lär vi oss att det är möjligt för en person att besitta kunskap eller information om religion men ändå inte ha en korrekt förståelse av religionen. Detta beror på att källan till sann förståelse av religionen är Gudsmedvetenhet, inte bara kunskap. Det finns en bön i en hadithrapport som lyder: ”O Gud, jag söker skydd hos Dig från kunskap som inte är till nytta.” (Sunan an-Nasa’i, HadithNedtecknade berättelser om vad profeten sagt och/eller gjort. nr. 5470)

För att förstå denna punkt, överväg ett exempel. I nutid har vissa känslodrivna muslimer utlöst våld på olika platser felaktigt i namn av jihad, vilket har lett till att de har fått möta ensidig förödelse. Och nu, i linje med en defaitistisk mentalitet, tar några av dem till och med till självmordsbombningar. De spänner fast bomber runt sina kroppar och beger sig in i sina förmodade fienders områden och, genom att detonera bomberna, dödar medvetet sig själva och även andra. Detta är tydligt ett fall av självmord, och självmord har förklarats vara haraam (förbjudet) inom islam. Vissa muslimska lärda har dock, genom att kalla detta istishhaad (önskan om martyrskap), förklarat det ja‘iz (tillåtet). I detta avseende försöker de styrka sitt påstående genom att hänvisa till vissa händelser från Profetens följeslagares tid. Dessa personer citerar till exempel en incident från den förste kalifen, Abu Bakr Siddiqs (d. 634 e.Kr.), kalifat, och hävdar felaktigt att det är ett bevis till stöd för deras ideologi. Denna incident handlar om en följeslagare till Profeten vid namn Al-Bara ibn Malik (d. 20 A.H.), som ägde rum under striden mot Musaylimah, den falske anspråksmakaren på profetskapet (d. 632 e.Kr.).

Under Abu Bakr Siddiqs kalifat ägde en strid rum mellan muslimerna, ledda av Hazrat Khalid, och Musaylimah och hans anhängare från folket i Yamama. I det sista skedet av denna strid tog sig en grupp rebeller in i en muromgärdad trädgård och stängde dess robusta dörr inifrån. Vid den tiden var Al-Bara ibn Malik bland Profetens följeslagare som var engagerade i att bekämpa rebellerna. Han var känd för sin tapperhet. Han bad några av Profetens följeslagare att låta honom sitta på en sköld och att lyfta upp skölden med hjälp av spjut och få upp honom till toppen av trädgårdens mur. När han väl kom upp på muren hoppade han över och tog sig in i trädgården. Rebellerna som var inne attackerade honom, men han kämpade mot dem. Han lyckades ta sig till trädgårdens dörr och öppnade den. Så snart dörren öppnades tog sig en grupp av Profetens följeslagare in. De bekämpade rebellerna och övermannade dem.

Nu var Al-Baras steg en handling av stor risk. Den innebar ett hot mot hans liv. Men rebellerna lyckades inte döda honom, och han kunde komma ut levande. Faktum är att efter denna incident levde han ytterligare åtta år och dog en naturlig död, år 20 A.H. (Al-Kamil fi al-Tarikh, Vol. 2, s. 218; Al-Bidaya wa’l-Nihaya, Vol. 9, s. 469-70; Al-A‘lam av al-Zirikli, Vol. 2, s. 47)

Det är en stor skillnad mellan Al-Baras handling och nutida muslimska självmordsbombare. Genom att utsätta sig själv för fara tog Al-Bara ett steg som hade två möjliga utfall – antingen skulle han komma ut levande, eller så skulle han bli dödad. I motsats till detta har det steg som självmordsbombare tar bara ett möjligt utfall – deras egen död. De spänner fast bomber vid sina kroppar och detonerar dem. Utfallet av denna handling är beroende av deras egen död. Detta är en tydlig fråga om att medvetet och avsiktligt begå självmord. Det finns alltså en tydlig skillnad i de två handlingarnas natur.

Men på grund av att de inte känner till denna skillnad antar vissa människor felaktigt att båda handlingarna är identiska till sin natur, och därför tilldelades en handling som tydligt var en självmordshandling felaktigt av dem statusen ”martyrskap”.

Detta är ett exempel på kunskap utan insikt eller maarifah. Om en person besitter kunskap (i betydelsen information) men inte besitter insikten av maarifah, kommer han inte att förstå skillnaden mellan en sak och en annan. Vad han säger kommer att baseras enbart på den information han besitter. Men i själva verket kommer det att baseras på ignorans, och inget annat.

För maarifah är kunskap nödvändigt, men en person med maarifah kan gå bortom yttre kunskap för att se inre realiteter. Han kan analysera information korrekt. Han kan läsa mellan raderna. Han kan se händelser i deras rätta perspektiv. Detta är några av egenskaperna hos en person med maarifah. Endast för en person med maarifah kan hans kunskap bli till nytta. Utan maarifah är kunskap en enorm brist.