Ett av de budord som ges i Koranen som en fråga om social organisation gäller polygami, det vill säga tillåtelse för en man att gifta sig med upp till fyra kvinnor:
Om ni fruktar att ni inte kan behandla föräldralösa barn rättvist, då får ni gifta er med sådana kvinnor (änkor) som ni finner lämpliga: två, tre eller fyra stycken. Men om ni fruktar att ni inte kan skipa rättvist, gift er med endast en (Koranen 4:3).
Bakgrunden och formuleringen i denna vers tycks uttrycka ett bud som endast borde vara tillfälligt i kraft. Det vill säga, det gällde endast ett särskilt undantagstillstånd när, till exempel, antalet kvinnor översteg antalet tillgängliga män på grund av förlust av män i strid.
Alla profeten Muhammeds hustrur, förutom Ayesha, var frånskilda eller änkor. Den arabiska seden på den tiden var sådan att giftermål inom en viss stam garanterade stammens trohet till svärsonen. I profetens fall var dessa äktenskap därför en form av krigshantering som så småningom kulminerade i en blodlös revolution. Det var en åtgärd som vidtogs för att hantera de potentiella stamkonflikter som kunde ha uppstått i den fientliga miljön i Arabien på den tiden.
När profeten Muhammed dog lämnade han efter sig nio änkor. Vem beordrade sedan muslimer att gifta sig med bara fyra fruar?
Koranen och Darwinism
Harry Darwin (1809-1882), och andra vetenskapsmän efter honom, utvecklade evolutionsteorin utifrån sina observationer av levande varelser...
Utvalt citat från Koranen
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Om det finns en Gud, vem skapade Gud?
Svaret på denna fråga finns i vad den franske filosofen René Descartes sa: "Jag tänker, alltså finns jag." För att bevisa Guds existens utvidgar jag denna logik till att säga: "Om jag finns, alltså finns Gud." Detta beror på att en människa är som en minigud, en som besitter alla gudomliga egenskaper i en mindre magnitud.
Om en miniguds existens är möjlig, är även den allsmäktige Gudens existens möjlig. Valet framför oss står inte mellan "ett universum med Gud" och "ett universum utan Gud", det verkliga valet är istället mellan "ett universum med Gud" och "inget universum alls". Motivet är att när det inte finns något alternativ för dig, blir det tillgängliga alternativet det enda valet.
Skapelsen kan inte spåras tillbaka i all oändlighet. Vid någon tidpunkt måste vi hålla med om att det finns någon som har skapat skapelsen. Om vi inte accepterar detta, kommer skapelsefenomenet att bli oändligt och därmed ogenomförbart. Någonstans måste vi sätta punkt och hålla med om att det finns en allsmäktig Skapare.
