Ett av de budord som ges i Koranen som en fråga om social organisation gäller polygami, det vill säga tillåtelse för en man att gifta sig med upp till fyra kvinnor:
Om ni fruktar att ni inte kan behandla föräldralösa barn rättvist, då får ni gifta er med sådana kvinnor (änkor) som ni finner lämpliga: två, tre eller fyra stycken. Men om ni fruktar att ni inte kan skipa rättvist, gift er med endast en (Koranen 4:3).
Bakgrunden och formuleringen i denna vers tycks uttrycka ett bud som endast borde vara tillfälligt i kraft. Det vill säga, det gällde endast ett särskilt undantagstillstånd när, till exempel, antalet kvinnor översteg antalet tillgängliga män på grund av förlust av män i strid.
Alla profeten Muhammeds hustrur, förutom Ayesha, var frånskilda eller änkor. Den arabiska seden på den tiden var sådan att giftermål inom en viss stam garanterade stammens trohet till svärsonen. I profetens fall var dessa äktenskap därför en form av krigshantering som så småningom kulminerade i en blodlös revolution. Det var en åtgärd som vidtogs för att hantera de potentiella stamkonflikter som kunde ha uppstått i den fientliga miljön i Arabien på den tiden.
När profeten Muhammed dog lämnade han efter sig nio änkor. Vem beordrade sedan muslimer att gifta sig med bara fyra fruar?
Vad är terrorism?
Numera talas det mycket om terrorism. Över hela världen skriver och pratar folk om det. Men så vitt jag vet har ingen tydlig definition a...
Utvalt citat från Koranen
Maulana förklarar islamiskt perspektiv på: Om islam är fredens religion, varför förespråkar då dess anhängare våld?
Större delen av skrifterna, antingen direkt eller indirekt, förespråkar starkt fred. Av Koranens 6236 verser finns det knappt fyrtio verser som handlar om uppmaningen att föra krig, och det endast i självförsvar; det vill säga till och med mindre än en procent. Mer specifikt, endast 0,6 %. De som accepterar Koranen som Guds bok kommer endast att betraktas som sanna troende när de följer dess förmaningar och blir fredsälskande i ordets fulla bemärkelse. Under inga omständigheter bör de ge sig in på våldsamma handlingar.
För att kunna genomföra en objektiv studie av detta ämne är det nödvändigt att skilja mellan islam och muslimer. Muslimernas handlingar bör inte nödvändigtvis ses som härledda från islams läror. I själva verket bör muslimska sedvänjor bedömas utifrån islams kriterier – som är en ideologi – snarare än att islam bedöms utifrån muslimska sedvänjor. De som har övergett islams läror kan inte göra anspråk på att vara islamiska i sitt uppförande, även om de utifrån sina egna ögon betraktar sig själva som islams förespråkare.
Muslimer är bara muslimer när de följer sin religions grundläggande läror.
