Som bevis för Skaparens existens framhåller Koranen själva existensen av universum. Alla studier av universum visar att det inte kan vara sui generis (självexisterande): någon annan kraft är nödvändig för att universum ska ha kunnat uppstå. Detta innebär att valet inte står mellan ett universum med Gud och ett utan Gud, utan mellan ett universum med Gud och inget universum alls. Därför återstår endast möjligheten av ett universum med Gud — en förutsättning även för människans existens.
Som Koranen uttrycker det:
Gud — det finns ingen gud utom Honom, den Levande, den Evige. Varken dåsighet eller sömn övermannar Honom. Allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden tillhör Honom. Vem kan företräda någon inför Honom utan Hans tillåtelse? Han vet vad som ligger framför dem och vad som ligger bakom dem. De kan bara omfatta den del av Hans kunskap som Han vill. Hans tron sträcker sig över himlarna och jorden, och att upprätthålla dem tröttar Honom inte. Han är den Upphöjde, den Allsmäktige. (Koranen 2:255)
Gud intar en mycket framträdande position i Koranen. Varje kapitel i Koranen börjar i Guds namn. Många tror att tron på Gud i islam är en fråga om blind tro, men om man läser Koranen finner man att den behandlar tron på Gud som en insikt som kommer genom att tänka och reflektera över världen omkring oss. Genom hela Koranen finns många verser som uppmanar läsaren att observera och begrunda universum och naturens fenomen. En vers i kapitel 3 säger:
Det finns tecken i skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag för dem som förstår. (Koranen 3:191)
Detta beror på att Koranen vill att människor ska upptäcka Gud genom studier och eftertanke. Gud bör vara en intellektuell upptäckt för de troende.
Det är också allmänt trott att Koranens Gud är sträng och straffar syndare för varje liten synd. Men tvärtom börjar varje kapitel i Koranen med orden:
I Guds namn, den Mest Barmhärtige, den Mest Nåderike. (Koranen 1:1)
I Koranen säger Gud själv:
O Mina tjänare som har begått överträdelser mot er själva, misströsta inte om Guds barmhärtighet, för Gud förlåter sannerligen alla synder. Han är sannerligen den Mest Förlåtande, den Mest Barmhärtige. (Koranen 39:53)
